Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Oppunda Västra kontrakt - Västra Vingåker - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Så
ati
;a-
.es
;r-
ag
ag
ar
Jlt
3S,
ch
74
ng
ch
an
t i
i i
>m
«-
5r-
:es
de
Let
ån
Jlt
ch
da
im
■id
le,
Sr
ar
se,
xt,
de
med sig en sådan verkan, att när vid löftets gifvande en-
dast 300 kunde reda sig med innanläsning, följande år,
när de kommo tillbaka, antalet läskunnige fördubblats.
S. gick själf upp till Karl XI och anmälde förhållandet.
Konungen blef häröfver mycket glad, “tog sin dukatpung11,
säger S., “och gaf mig därur oräknadt en göpen full med
dukater“.
Folkupplysningen och ungdomens undervisning lågo
S. sedan allt framgent varmt om hjärtat, och han visste
att äfven intressera konungen därför så väl genom ensk.
samtal som genom sina predikningar, sedan han 1684
kallats till e. o. k. hofpred. Det säges, att han äfven haft
en ej ringa andel i den paragr. i den då utkommande
kyrkolagen, som genom att skärpa fordringarne på kloc-^
karnej barnens lärare, väsentligen bidrog till folkupplys-
ningens höjande. Hvad som emellertid är visst, det är,
att konung Karl XI, som lärt uppskatta Svedbergs varma
nit för människors väl och själars frälsning, af denne sin
hofpred. lät säga sig sanningar, som ej hvem som helst
fått eller haft mod att frambära. De saknades visserl.
icke, som förargade sig däröfver, synnerligast om de själfva
någon gång känt sig träflade af de stundom rätt hvassa
pilar, som denne bättringspred, ägde mer än någon annan
i sitt mycket välförsedda koger. Men försökte någon af
S:s många afundsmän — stora själfständiga karaktärer
sakna sällan sådane — göra honom misstänkt inför konun-
gen på grund af hans stundom väl stora frispråkighet, då
visade konungen sin högsinthet däruti, att han tillslöt sina
öron för förtalet. Särskildt, berättas det, skall S. någon
gång med Mik. 3: 2, 3 till text hafva predikat mot “den
obarmhertighet, som så omänskligt öfvas med reduktion
och likvidation41. “Då går41, berättar S., “en reduktionsherre
upp till konungen och frågar: skall presten få så predika?
Han borde hålla inne med sådant14. Konungen sporde:
bekräftar han sin predikan med Guds ord? Ja, svarade
anklagaren. “När presten har Guds ord för sig och före-
håller det redligen, så hafver konungen intet att tala därpå,41
yttrade Karl XI och vände den talande ryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
