Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Oppunda Västra kontrakt - Västra Vingåker - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
tid, hvilka alla täflade att framhålla den högt förtjänte
mannen. Utom befordringarne fr. kyrkoherde till profes-
sor, domprost, biskop, blef han 1705 teol. doktor, hvar-
jämte hans hustru och barn år 1719 upphöjdes i adligt
stånd och antogo namnet Svedenborg, en utmärkelse,
hvaröfver bisk. säger sig visserligen glädjas såsom ett
bevis på drottningens nåd och ynnest, men öfver hvilken
han jämväl blifvit “bestört“, enär han med de sina enl.
Syraks råd och förmaning “helst förblifvit i nedrigt stånd“-
På Brunsbo biskopsgård tillbragte S. i öfrigt sina da-
gar stilla och fridfullt under Guds trofasta hägn, lycklig
i kretsen af de sina, men äfven under pröfning och tuk-
tan af Herren, som ville göra denne sin tjänare allt mera
utkorad i bedröfvelsens hetta. Tvenne eldsvådor odelade
1712 och 1730 hans kära hem, då han båda gångerna
förlorade all sin egendom, sina böcker och manuskript..
Om olyckan 1712 yttrar han: utom Arndts Paradislustgård
och min egen Catechismiöfning förlorade jag allt, hvaraf
jag sluter, att Gud icke alldeles förskjuter mina ringa
arbeten. Hade jag blott, klagar han, fått behålla min
lilla handbibel, den jag i 44 år brukat hafver och som
var mig så god som 100 böcker“. Han ser i denna hem-
sökelse en orsak att med hjärtans sorg bekänna sina syn-
der, men äfven en maning att ej öfvergifva sin förtröstan
på Gud samt att låta sig med hans nåd nöja, ty hafva vi.
intet fört in med oss i världen, så är klart att vi intet skola
föra något ut med oss.“ Andra gången 1730 olyckan gick
öfver hans hem, hördes intet knotande ord från hans mun;
endast den tålige Jobs bekännelse: “Herren gaf och Her-
ren tog; välsignadt vare Herrens namn“.
Från den tiden, begynte emellertid S:s krafter märkbart
aftaga. Han blef darrande och hade svårt att skrifva,
hvilket för den med pennan fordom så verksamme man-
nen kändes såsom en svår pröfning. Minnet försvagades ock,
men synen var så stark, att han aldrig behöfde bruka
glasögon, hvadan han intill det sista kunde läsa i sin bi-
bel, en förmån, hvarför han hjärtligt tackar Gud. Hos
öfverheten, med hvilken han städse stod i lifligaste berö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
