Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Oppunda Västra kontrakt - Västra Vingåker - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
frihetstidens mäktige rådsherreregemente, i riksrådens när-
varo. Efter förhörets slut afgafs följande vitsord till pro-
tokollet: “bägge deras kungl. majestäter hafva på det
ömmaste nådigt förklarat sitt fullkomliga nöje öfver den
unge prinsens framsteg och med synnerlig nåd ansett
hofpred. Montelii outtröttliga flit och osparda möda vid
undervisningen11. Belöningen blef ock “kunglig". Öfver-
hofpredikants n. h. o. v., teol. doktorshatten vid jubelfesten
i Lund 25/6 s. å. och slutligen Vingåkers indräktiga past.,
ett litet furstendöme med 33,000 dal. k. m. i årlig afkast-
ning, allt s. å. 17G8 som belöning för prinsens konfirma-
tion.
Nå, hvad beträffar Vingåker, så reducerade sig den
kgl. gåfvan visserligen endast till en bekräftelse af för-
samlingens enhälliga vota. Dit kom han, ingalunda “på-
trugad11, utan tvärtom mycket efterlängtad, kallad som
han var af “både högre och nedrigare ledamöter", hvilka
i stället för att mottaga “en äldre och mera meriterad",
af domk. förordad kandidat, enhälligt beslöto att ingå till
konungen med begäran att få till kkoh. sin forne pastors
Abraham Bonovii son, “den lille Anders", såsom de för-
troligt kallade honom från hans barndom. I detta syfte
afsände förs. till konung Adolf Fredrik en deputation, till
hvars talman utsågs en 80-årig bonde, som lefvat under
Montelii faders tjänstetid i Vingåker. Denne gubbe anförde
nu deputationen till kgl. slottet, fick företräde och fram-
ställde inför landsfadern sockemnännens önskan i följande
något naiva, men rättframma ord: “Käre Eders Majestät!
Varen nådig och gifvem oss fader Abrahams son, lille
Anders, till vårom själasörjare. Hans far var hos oss en
så beskedlig och rättskaffens prestman". Då konungen
nådigt beviljat hans önskan, och gubben i spetsen för deputa-
tionen, som det tycktes nöjd med svaret, redan tagit äfträde
och gått, vänder han plötsligt om, gläntar på dörren och sä-
ger försiktigtvis till de kringstående småleende hofherrarne:
“Eder gode herrar tagerjag till vittne, att vår nådige konung
lofvat oss fader Abrahams son till vårom herde". Konun-
gen, men isynnerhet kronprinsen Gustaf, som fick mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
