Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Nyköpings västra kontrakt - Halla och Vrena - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Om kyrkvaktares göromål anser sig vår mycket ni-
tiske Pl. böra lämna “en mer än högst nödig erhindran fu-
turis tomporibus, att, om några hundar skulle inpassera
uti kyrkan, det åligger honom att med en snoddpiska ut-
köra dem. Man har aflaggt att gå med käppen eller spö-
det; dock är det hans ovilkorliga skyldighet att från pre-
dikans början till dess slut gå ikring i kyrkan och obser-
vera samt med kraftiga handslag på bänkdörrarne upp-
väcka de vanliga kyrksofvarne samt tillhålla sqvallrare
och sqvallrerskor att sitta stilla uti Herrans hus“.
Man observere hans egendomliga komparation af
ordet “nödig11: “en nödig erhindran, en högst nödig erhin-
dran, en mer än högst nödig erhindran“ — en egendom-
lig klimax, som ofta förekommer i hans promemoria.
Pl. var, såsom vi hört, en mycket musikalisk person.
Att kärleken till denna sköna konst följt honom ut på
landsbygden och där blef honom ett godt sällskap i en-
samheten, kunna vi sluta till af några anteckningar, som
den flitige upptecknaren gjort i sina ministerialböcker.
Man företog sig den tiden att skrifva hvad som helst i
dessa böcker. Åtskilliga sentenser på latin ur Seneca,
Horatius, Virgilius etc. voro ej ovanliga att finna i hus-
förhörsböckerna för denna tid, och skulle då dessa sen-
tenser stå i något slags förhållande till det andliga, sed-
liga eller intellektuella lifvet i det hus eller på den egen-
dom, vid hvars rubrik satsen fått sin plats i boken. Vi
känna mer än en prest i gamla tider, som så gått tillväga.
Så tecknade en öfver sin egen prestgårds namn i boken:
“Domine Jesu, doce me nosse Te et me“. Födelse- och
vigselböckerna betecknade en prest från samma tid med
bokstäfverna A och B, dödboken med bokstafven C. A
och B“, säger han, “helgas åt de glada förhoppningarne;
C åt det förflutnas minne och dess tysta begrundande11.
Så har ock Pl. i vigselboken långa haranger om “de herr-
skaper, som då för tiden kunde touchera fortepiano och
clavér11. Dessutom var Pl. storsångare och såsom sådan
stiftets förnämste messare, hvarom han ock med ej så liten
.själfkänsla vid tillträdet till Halla erinrar sina nya sock-
II 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
