Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Nyköpings västra kontrakt - Nyköpings västra och Nikolai församlingar med Stjärnholms kapell - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
och ville bland presterskapet vinna erkännande åt de
skrifter, som emanerade från den kalvinske teologen
Teodor Micronius och den namnkunnige holländaren Joh.
Forbesius. Striden mellan kon. och ärkebisk. i denna
fråga fördes i många år. Konungen utfärdade 1602 en
ordning för gudstjänsten inom sitt hof; Olaus Martini ogil-
lade densamma i ett betänkande, hvars original finnes i
Ups. universitets bibliotek. Konungen besvarade betän-
kandet med en tryckt förklaring, jämte det han utgaf ett
par andra starkt kalvinska skrifter; Olaus svarade med
“Bewijs at the Sententier, som i then Book om natwrer-
nas föreningh i Christo indragne äro, ingalunda stadfästa
the Calvinisters menuägh“ (1604). Karl IX blef ej heller
nu svaret skyldig, utan offentliggjorde en ny stridsskrift
(1606), som han tillsände ärkebisk. med ett skarpt bref.
Möjligen är en s. å. af den senare utg. predikan, “uthi
hvilken synnerligh blifver bewijst, att the Påfwiske och
Calwinske lärare äre falsche Propheter“, ett ytterligare
inlägg i denna märkliga skriftväxling. Efter flera års
lärostrider och disputationsakter lyckades ändtligen ärke-
bisk. bekämpa så väl Micronius och Forbesius som konun-
gen själf samt leda allt till den punkt, som ordspråket
antyder: “ad huc Forbesius nihil“, ty kon. Karl IX, som
annars just böjde sig för ingen, måste dock i denna fråga
böja sig för ärkebiskopen, erkände att han haft orätt och
blef angelägen om att härefter behålla kyrkan vid dess
antagna lära och ordning. I sanning, det fordrades en
man, utrustad med ett oförfäradt mod och ett lågande
nit samt med mildhet och framför allt stor lärdom för
att under dessa brydsammä förhållanden kunna rädda
arfvet från Ups. möte. Också beskrifves ärkebisk. Olaus
M. som en grundlärd, nitisk, rättänkande, ståndaktig, rådig,
men tillika from och saktmodig man, som just på grund
af sådana egenskaper lyckades, trots de stridsskrifter
han växlade med den häftige konungen, alltid bibehålla
hans aktning och förtroende, ett förhållande, som hedrar
konungen lika mycket som ärkebiskopen. Död 1609 25/3)-
endast 52 år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
