Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Nyköpings östra kontrakt - Bälinge och Tystberga - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
måste begifva sig till prestgården. Ty att få honom till
Nynäs, var ej att tänka. Men trogen sin ed, steg gref-
vinnan ej ut ur vagnen, utan bad prosten komma ut.
Han kom, helsade vänligt och frågade, om ej grefvinnan
ville stiga in. Då härpå följde ett nekande svar, tog den
starke och groflemmade mannen grefvinnan på sina hän-
der och bar henne in i huset, hvarvid han gaf henne
denna erinran: “lofva ej en annan gång mer än Ers nåd
kan hålla1’. Efter detta karlatag försonade sig grefvinnan
med sin pastor.
Sitt ämbete skötte prosten Huss med det nit och drift,
som man kunde vänta af hans “magnus animus.11 Kate-
kismiförhören, som tillförene varit alldeles försummade,
satte han ånyo i gång och förde däröfver ordentlig bok.
Själf yttrar han i densamma, att han vid sin hitkomst icke
funnit några förhörsanteckningar från Lundii och Lindelii
tid och synes tro, att intet förhör blifvit hållet alltsedan
Gadds tid. Det länder därför prosten Huss till heder, att
han låtit sig vårda om denna nya angelägenhet, då ju
han, såväl som hans företrädare, opåtaldt kunnat urakt-
låta det. Af protokollerna synes, att Huss, så snart påsk-
helgen var förbi, höll veckopredikningar och på samma
gång katekismiförhör.
Under Huss tid inträffade hårda år för orten. År
1698 var vintern så sträng, att många fröso ihjäl, och
s. å. inträffade en sådan missväxt, att många dogo af svält,
isynnerhet barn, af hvilka 4 till 5 på en gång anmäldes
såsom hungrade till döds. Sådan allmän nöd kunde ej
annat än gå den gode prosten djupt till sinnes. Alla nöd-
lidande kunde han omöjligt hjälpa. Själf ägde han ej
heller något utöfver det nödtorftiga; äfven han trycktes
ju af missväxten och kunde ingenting erhålla af sina rättig-
heter från sockenboarne. Hans ämbetstid i Bälinge var
således rik på smärta och bekymmer, som ännu mera
ökades, då smädare icke drogo i betänkande att lägga
sten på börda. Det tydligaste bevis därpå var ett ret-
samt bref, som en fogde vid Nynäs tillskref honom julen
1702. Konceptet, som var uppsatt af grefvinnan Lewen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
