Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Daga kontrakt - Frustuna - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Gravallius, ursprungligen Gravius, är ett gammalt namn
i Söderm., kändt ända fr. 1600-talet. Dess bärare ha hvar
i sin stad gjort sitt till, att gifva ära åt namnet. Säisk.l
framstår ur denna släkt Daniel Erenfrid, likväl för många
nu lefvande obekant, sedan torfvan i 50 år täckt hans
stoft. Hans ungdomsdagar infötlo under en tid, da tjusar-
konungens minne ännu göt sitt skimmer öfver vitterhetens
och de sköna konsternas värld. Det var en gyllene tid
för männen af lyran, för hvärje verkligt skaldegiy. Men
det hade äfven med sig — hvad skola vi säga? —
den olägenheten, att där uppväxte en ändlös rad af lim-
snidare, hvars alster näppeligen någon annan läste än de
själfva. “Slog man på en buske, koinmo strax tio poeter
fram.“ Häruti låg visserligen ej något ondt, så länge an-
språken stannade inom måttans gränser, och man ej sökte
flyga högre än vingarne buro. Man kunde ju med sin
gåfva sprida glädje och trefnad bland sina närmaste. En
Per Ulrik Enebom och hans gelikar, livilka i sina öfver-
spända poetiska utgjutelser ville fara upp som "eterns
son och englars tillkommande broder“, brände snart sina
vingar och föllo ned som pannkakor. Ännu lefde sångar-
mästaren själf, skalden Leopold, som ej sparade satiiens
gissel, när det gälde att vakta dörrarne till vitterhetens
helgedom. Dräpande affockade han “eterns son och eng-
lars tillkommande broder“ med följande korta, men udd-
. hvassa kväde:
“Per Enebom som englars bror,
Får du ej bättre seder,
Gör du visst aldrig, som jag tror,
Familjen mycken lieder.“
Huruvida han af det förkrossande åtlöjet lärde sig
att bli vid sin läst och lämna poesien i fred, känna vi
ej. Visst är, att han ägde många likar, som på den tiden
eftersträfvade den Apolliska lagern, men endast skördade
löjet. När så Daniel Gravallius lät hänföra sig af den
obetvingliga lusten att skrifva vers, så ljöd likväl hans
lyra af helt andra toner än P. ,U. Eneboms, hvarför han
ej heller råkade ut för Leopolds pilar. Hans mål synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
