Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Grödinge - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“det var sädestiden“, och 2) “han var viduus och hade
ingen, som i hans frånvaro kunde bevaka hans bästa“.
Resolv.: “D. Ericus suspenderas, 1) för ohörsamhet att ej
hafva efterkommit Rev. Ep:i uppmaning att skaffa besked
i ett äktenskapsmål och 2) pro absentia a synodo“. Straffet
blef ej långvarigt. Ericus gör afbön och skänker till kons.
5 dal. och restitueras i ämb. 1630. År 1644 förärar han
till kons. en gåfva: “Centurias magdeburgenses ad novse
typographise instaurationem“.
För öfrigt synes Groman varit en saktmodig man, som
ieke med tillbörligt eftertryck bevakat kyrkans och prest-
gårdens tillhörigheter. Han lefde under en tid, då grän-
serna icke voro så noga bestämda, och då inkräktare å
ömse sidor sökte göra intrång (jemför Turinge). Så begär
D. Ericus 1652 17/3 tillbaka en utjord, Maria benämd, som
af urminnes tider brukats under Grödinge prestebord och
som år 1590 skattlades till 6 t:nor och 1 lisp. smör och
var uppförd för en preb. utjord under prestebordet, den
presten sedan brukat intill 1645, då herr Erik Rosenhielm
erhöll drottning Kristinas bref och donation på samma ut-
jord “genom en omild berättelse förmedelst en falsk kam-
mar-archivi attest 1649 19/10.“
Så kunde det gå till på den tiden: snikna hoftram-
pare, fala ämbetsmän och en slösaktig drottning, som
skilde mellan frälse och ofrälse, såsom mellan hvita och
svarta barn, af livilka man ej nog kunde klappa de hvita.
Det svarta barnet, D. Ericus, fick alltså se prestgården
minskas, utan att finna rättvisa; den k. Res. på hans kla-
gomål 1652 17/3 innehöll: man hade rätt att fritt disponera
öfver kronogods; prestgården var ett sådant; han får där-
för icke tillbaka utjorden.
Äfven kyrkan gjorde förlust under Gromans tid. Hr
Peder Gyllenax till Riksten hade “ett begärligt öga till en
kyrkioängh“, belägen midt uti Nolinge äng; den tillskan-
sade han sig mot vederlag till kyrkan af en “lijten gambal
silfkanna“; tillika med denna äng beröfvades prestgården
“dess fiske, en hästhage och skogh, så mycket som till
ett torp behöfves“, klagar efterträdaren Krook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
