Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Huddinge och Brännkyrka med Nacka kapellförsamling - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolen var anslagen till Hammarstad, som “ifrån hedenhög
varit den förnämsta garden i socknen , livaiföi hon för
sin höga person“ ej velat komma till kyrkan. Då härads-
prosten förklarade, att detta ej hörde tilll saken, gaf om-
budet tillkänna, att som “hans höga fru“ ej solliciterat
om votum, hon lämnade bönderna fria röster. Sedan nu
ordet blifvit lämnat åt bönderna, så, ehuru de visserligen
hört domkapitlets fullmakt för Froman uppläsas, kunde de
likväl icke släppa hoppet att få Carelius till sin kaplan,
så mycket hellre, som ägaren af Nynäs, riksr. Olof lörn-
flvcht, han, som för 5 år sedan tillerkänts patronrätten i
Ösmo, gifvit flere af bönderna hand på, att Carelius skulle
blifva kaplan. Men i detsamma framdrogs en skrift af
riksr. Törnflycht, som innehöll kallelse på Froman, om
han underskref de i kallelseskriften gjorda vilkoren. Denne,
som var närvarande, gick in pa allt. Men nu blef det
buller i kyrkan. Bönderna reste sig som en man mot
detta gyckel med ord och handslag; de åberopade hans
excellens’ lofven; de ville själfva löna Carelius, men sade
rent ut, att de ej lönte dem, som dem påtrugades; finge
de Carelius, så skulle de för intet uppbygga och förbättra
kaplansgården o. s. v. Hvarthän detta buller ändtligen
skulle ha ledt, är svårt att säga, om ej den mest förorät-
tade, nämligen Carelius; själf lugnat de oroliga sinnena
med den förklaring, att som hans excellens’ nu ändrat
åsikt och utlåtit sig till förmån för Froman, så ville han,
som aldrig understått sig begära hans excellens’ röst, intet
begära, utan underkasta sig Guds skickelse och höga för-
mäns godtfinnande. Så gick ett prestval till 1729. Riks-
rådet, som lofvat och svikit, framstår i mindre vacker
dager än Carelius, den begåfvade och folkkäre presten,
som håller sig fjärran från alla ränker och hvarje bruk
af den stora majoritet, som stod bakom honom vid detta
egendomliga val.
Några år senare fick han, 36 år gammal, det som
bättre var, nämligen Huddinge pastorat. Här gjorde han
sig mycket värderad icke blott genom sina uppbyggliga
predikningar, utan ock genom sitt vänliga och tillgängliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
