Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Huddinge och Brännkyrka med Nacka kapellförsamling - Komministrar och “skolmästare“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
dens
)män
l var
yrke
mun.
len i
istad
i be-
Blef
i ko-
holre
1583,
tyrka
a vid
ti tro
ligen
hans
a be-
män
i rid-
■ den
offret
ifven
i doxe1
e han
haft, alltsedan han på 1580-talet författat apologien för li-
turgien; dårligen hade han velat flyga upp till himmelen
och pröfva Gud, men fått brända vingar och blinda ögon“.
Orden gjorde obestridligen ett imponerande intryck. Han
intog strax sin hedersstol som en af de 12 assessorerna
vid mötet. Hans gåfvor, hans krafter, hans lågande väl-
talighet, hans öppna bekännelse, allt ådrog honom en för
framtiden löftesrik uppmärksamhet och satte därjämte
hans förr icke utan orsak misstänkta renlärighet utom allt
tvifvel. Han hedrades med uppdraget att få .predika vid
mötet, hvarvid han med anledning af sitt ämne, “de eccle-
sia“ och med hänsyn till stundens stora vikt väldeligen
ifrade mot katolikernas mässa.
Och när så under mötet en mängd biskopsstolar och
andra bemärkta platser på det kyrkliga området skulle
besättas, ansågs ingen lämpligare för mäster Olofs predik-
stol i Storkyrkan än “Erik Skeppare“, martyren från ko-
nung Johans dagar. Som en triumfator tågade han nu,
f. d. komm. i Brännkyrka, in i Stockholms Storkyrka, hvars
predikstol han härefter gjorde till skådebana för sina ze-
lotiska fäjder, en kamp, som han ständigt fortsatte, fastän
han annars ombytte tänkesätt rörande de världsliga huf-
vudmännen för de båda särskilda religionerna, hertig Carl
och konung Sigismund och ofta ohjälpligt stötte sig med
båda. Sitt mod och sin styrka ägde han nog förnämligast
i sin fasta bekännelse, men de närdes ock genom den
stora popularitet, han åtnjöt som orädd och väldig predi-
kant, och genom den martyrgloria, som i opinionens ögon
omstrålade honom, allt sedan han lidit hugg och slag af
konung Johan personligen på Stockholms slott. Historien
förmäler, att konungen kastat omkull honom på golfvet
och sparkat honom under utrop: “på lejon och huggormar
skall du träda“, en behandling, hvaraf S. påstod sig hafva
“fått bråck och haft känning i all sin tid“.
Hvem vet, kanske var det minnet af denna “furstliga11
behandling, som kom ett agg att outplånligt fästa sig i
hans sinne och som gjorde honom så känslig, så nervöst
retlig vid hvarje verkligt eller inbilladt öfvergrepp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
