Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Huddinge och Brännkyrka med Nacka kapellförsamling - Kapellpredikanter i Nacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
hvilka senare skulle predika på söndagen i Nacka kyrka
enligt tillstånd af kkoh. Schröder, men mot kapellanens i
Nacka vilja, hvilken ock genom sin protest och anmälan
blef roten och upphofvet till en långvarig process under
många konsistoriisammanträden och ej mindre än 40 ses-
sioner af den s. k. kungl. kommissionen, som tillsatts att
enkom agera med de s.- k. “läsarne“. Att angifvaren själf
ej skördade några lagrar af denna rättegång, framgår af
hvad som följer.
Vi vilja här om corpus delicti eller sammankomsten
i Nacka kyrka endast nämna,, att kyrkan var till trängsel
fyld af uppmärksamma samt ’lifligt och “öfverljudt suc-
kande och bedjande-1 åhörare; att Tellbohm predikat öfver
ämnet: “den sanna trons väg till rättfärdigheten“; att
mötet vid Sickla dagen förut försiggått under bön, sång
och gudeliga samtal till långt in på natten.
Till sitt eget rättfärdigande vitsordar komm. Thun-
berg, att han icke varit närvarande hvarken vid Sickla
eller i Nacka kyrka, utan rest till Stockholm dagen förut,,
men litade på uppgifterna af sina sagesmän, traktören på
Nacka och arrendatorn Jansson i Sickla. Saken hade
kommit honom något ovant före, livarför han trott sig
böra anmäla den i Stockholms stads konsistorium. Hvad
han särskildt påmint sig hafva hört var, att sällskapet vid
framkomsten till Nacka kyrka på söndagsmorgonen sjungit
en psalm och icke stigit utur båten, förrän psalmen var
sjungen till slut, fast de redan voro i land och samman-
ringning redan skett, samt att de i kyrkan “öfverljudt
tjutit och vrålat“ vid vissa passus i predikan.
Härtill genmälte nu öfverstelöjtnant Cedersparre: “vi
beskyllas för att hafva vrålat och tjutit; men huru ofta
hör man ej, när i församlingen talas om Guds vrede från
predikstolen, en del, ja väl alla i kyrkan närvarande åhö-
rare sucka, pusta och utbryta i klagomål. Likaledes för-
märker man ock, när lärarena bedja om landsfred, om
lekamliga plågors afvändande m. m., att folket då så
hårdt sucka till, att hela kyrkan med ett starkt gung och
sorl varder uppfylld. Men om man håller detta hela för-
samlingen till godo, hvarför då icke dem, då de genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
