Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Sorunda med Torö kapell - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
stycke“. Denna begäran beviljades. G., som var besvä-
rad af torrvärk, dog 1717.
G. m. kkohdedottern från Grödinge Sara Krook. Barn:
■Johannes, komm. i Huddinge; Petrus, f. 1681, död såsom
prost och kkoh. i Skokloster 1760; Andreas f. 1683 1/5, hä-
radshöfding; Sara f. 1685 n/9; Hfe f. 1687 6/2) borgmäst.
i Norrtelge; Katarina f. 1689 18/11, g. m. kkoh. J. Torsk
här; Ericus, hosp.-pred. i Nyk.; Mcolaus, kkoh. i Vallby.
24. Jonas Jonse Torsk (1719—22) f. 1680, kkohdeson
från V.-haninge. Gymn. i Str. 1691. Stud. i Ups. 1696.
Pvgd i Str. 1703. Past.-adj. i Ösmo s. å. Kap.-pred. på
Torö 1705. Komm. i Tyresö 1707. Past.-adj. här 1710
på svärfaderns begäran, sedan v. pastor 1714. Resp. vid.
prestm. 1715, då han redan nämnes “kkoh. i Sorunda11,
tilltr. 1719. Död 1722, begr. 28/g s. å.
T. hade goda ämbetsgåfvor; tillkännagaf 1716, att ka-
pellet på Torö icke blifvit färdigbygdt, utan “är så elän-
digt, att hvarken lärare eller åhörare i regn och snöväder
kunna torra och obesvärade göra sin devotion och guds-
tjänst däruti“,
Under Torsks tid hade Sorunda socken år 1719 lik-
som andra kustsocknar påhälsning af ryssärne. Därom
äro uti ett i Sorunda kyrka förvaradt manuskript följande
folksägner upptecknade:
“Då ryssärne brände Fållnäs, for grefven därifrån,
emedan han ej ville se sitt hem brinna, till bergen vid
Väfséa, där han gömde sig af fruktan att blifva efterspa-
nad. Då kom där förbi en gumma med sina tvänne barn
ridande på en häst, försedda med några kakor bröd till
matsäck. På grefvens tillfrågan, hvart hon skulle ta vägen,
svarade hon, att hon nu ämnade uppsöka någon säker
tillflyktsort för sig och de sina undan ryssarnes grymma
mordvapen. Härpå yttrade grefven: “far hem igen, du
gumma, inte vill de dig något ondt; det är mig de vill
åt; det ginge väl an, om de inte förstörde min förgyllda
vagn, som jag hade i polska kriget.“
Traditionen förmäler äfven, att en mängd af socknens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
