Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Västerhaninge och Muskö kapellförsamling - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Biskop M. gjorde sig för sin samtid bekant som en
mycket framstående teolog, skriftställare, synnerligen på
det dogmatiska och polemiska området. Han ansågs i
detta afseende innehafva ett bland de främsta rummen
bland sin tids teologer, och hans författarerykte flög landet
rundt. Som biskop styrde och ställde han med ordning
och allvar och visste äfven att beifra vårdslöshet och slarf,
när så behöfdes, hvarför han icke prisades lika af alla.
Det märktes grannt, att han gått i den stränge och all-
varlige Serenii skola, och lärjungen prisade i det fallet
mästaren. Ty som biskop och chef var han kraftfull och
inflytelserik som få. Tyvärr blef hans verksamhet blott
åttaårig, men han hann dock med 2 prestmöten, hvilka
båda han, enligt samtidas omdöme, ledde med den öfver-
lägsenhet och kraft, som var honom egen, och hvarigenom
främlingen fick tillfälle att göra sig känd, men äfven aktad
och vördad. Hade lian jämte sina mera reela egenskaper
haft litet af hvad tysken kallar “Gemtith11, skulle han äfven
blifvit mera älskad. Han vann emellertid alltmer med
åren; man såg under hans korta episkopat begynna blom-
stra en äkta presterlig, kyrklig och församlingarne gag-
nande samfundsanda.
Redan från jubelfesten i Upsala 1793 var M. känd
vida omkring för sina förtjänstfulla inlägg i katekesfrågan.
Där vann han utan tvifvel sina sporrar, om vi så få säga,
som biskopskandidat. Och man behöfde ej vara profet
för att ana, att första lediga biskopsstol skulle stå för
doktor M:s räkning. Vid nyssnämda jubelfest, som, ehuru
den icke kunde mäta sig med 1693 års, helt visst bildade
en viktig länk i vår svenska kyrkas öden, förelåg till be-
handling äfven katekesfrågan, ett ämne, som närmare än
något annat rörde det svenska folket, dess ungdoms krist-
liga uppfostran. Den gamla, 100-åriga Svebiliska kateke-
sen, som på sin tid vunnit så mycket erkännande, hade
spelat ut sin roll och behöfde ersättas af en annan. Den
hade länge varit ansedd som “mindre tjänlig11 och skulle
vid jubelfesten 1793 af det samlade klerus få sin dödsdom
afkunnad, ehuru det ännu skulle dröja 20 år, innan exeku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
