Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Väster-Rekarne kontrakt - Kung Karl och Torpa - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Åberg, kkohdeson från Tuna; Raguel Wilhelm f. 38 10/10,
landtmät.; Ture Adam Georg f. 39 24/12, landtmät.; Hulda
Ingeborg Maria f. 417/5; Anna Ulrika Elisabet, f. 43, död 47.
18. Karl Wilhelm Fahnehjelm (1859—94) f. 1812 3/2
i Alfta s:n i Helsingland. Föräldrar: majoren vid Hel-
singe reg. Fredrik Wilh. F. och Anna Charlotta Bedoire,
brukspatronsdotter. Släkten härstammade från en ryttare,
Lasse Kernpe, hvars sonsons sonson ingick som muske-
terare i Gustaf II Adolfs härar och hvilken som kapten
adlades 1647 med namnet Fahnehjelm. Stud. i Ups. 30.
Fil. d:r ib. 36. Teol. kand. 40 12/e. Pvgd i Ups. 14/6 s. å.
E. o. aman. vid Sthlms stadskons. s. å. Förestod tillika
lärarebef. vid Norra Allm. Barnskol. s. å. Past.-ex. s. å.
V. teol. lekt. vid Gefle gymn. 41. V. fil. lekt. ib. 41—43.
Koll. i Gefle 42. V. lekt. i teol., logik och sv. spr. vid
Atensoum 44. Bef. lekt. ib. 2o/4 s. å. Bef. rektor ib. 55
14/7. Kkoh. här 56 2/s, tilltr. 59. Inf.-rätt i Str. st. 70. Hon.-
prost 81. Död 95 16/7.
Prosten F., som vid 44 år tillträdde Kung Carls reg.
pastorat och fick föra herdestafven där i o5 år, upp-
trädde i förstone med kraft och häfdade pastors myn-
dighet och själfständighet“, något som ock förhållandena
kräfde, ty såsom biskop Strömberg i sin karaktäristik
öfver Södermanlands befolkning säger: “Rekarlarne äro
ett släkte för sig“. Nöjsam var nog ej heller alltid prosten
F:s ställning vid stämmor och sammanträden, och han
erfor mer än en gång, att lifvet är en strid. Men staik
till kropp och själ sparade han icke sina krafter i plik-
ternas arbete. I detta fall var han uppfyld af att “noblesse
oblige11, men så fordrade han ock, att andra skulle respek-
tera “la noblesse11 hos honom. Det var dock ingen stolt
högdragenhet. Tvärtom, alltid förbindlig, mötte han med
ett godmodigt leende enhvar, och vänlig i sitt tal hade
den gamle fine prosten ofta ett skämtsamt oid till hands
— ej sällan på främmande språk — men det ordet kunde
gömma en ganska allvarlig sanningsudd. Oiädd och upp
fyld af känslan af sin ämbetsställning, kunde han vanda
III 56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
