Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Väster-Rekarne kontrakt - Eskilstuna, Kloster och Fors - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
rarne voro ett i tarfliga vilkor lefvande borgarefolk, mötte
det inga större svårigheter att låta gossen gå i stadens
lärdomsskola, där han började vid 5 års ålder och vid 10
år hade genomgått alla klasserna. Men när det nu blef
fråga om att låta gossen fortsätta vid ett gymnasium i en
främmande stad — Kalmar synes vid denna tid saknat
gymnasium — då sade det själft stopp. Lärarne i Kalmar
ville det, men föräldrarne hade ej råd, livarför Måns fick
stanna hemma och biträda fadern i skrädderiyrket, ett
förhållande, som visserligen kändes som en bitter försa-
kelse för den läslystne gossen, men som den en gång
vordne studenten betraktade som en god praktisk skola,
enär han därigenom blef i stånd att under studenttiden
upphjälpa sin egen lilla garderob och äfven göra sig små
extra inkomster genom att laga små skavanker på kam-
raternas kläder.
I 8 år hade han sålunda vistats hemma vid saxen,,
syringen och pressjärnet, då han, en 18 års yngling, med
sina hopsparade medel tog Gud i hågen och staf i handen
och knogade af till Linköping, på hvars gymnasium det
lyckades honom att nu år 1641 blifva upptagen. Han
kunde då ej ana, att han 40 år senare skulle få hålla ett
ståtligare intåg i samma stad som östgötastiftets biskop..
Ett så högt mål hade väl den fattige skolgossen aldrig
kunnat drömma om. Men visst är, att studierna bedi efvos
med sådan fart i Linköping, att han 2 år senare, 1643,
kunde afgå till Upsala som student.
Här började nu en kamp för existensen, som endast
den kan förstå, som själf vet hvad det vill säga att lefva
på — ja, hvad skola vi säga? — lefva på Guds försyn.
Och det gick, och det måste gå. 1600-talets studenter för-
stodo ej konsten att lefva som herrar på lånta pängar
och hade för resten ingen kredit. Hänvisad till sig själf,.
drog han sig fram med snart sagdt ingenting. Hörande
till de sega och härdiga naturer, som med sitt mål stadigt
i sikte gå fram hardt när genom omöjligheter, häfdade
Magnus Pontinus med framgång det r5Tkte om småländin-
gens energi, som blifvit till ett ordspråk: “sätt en små-
å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
