Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Väster-Rekarne kontrakt - Eskilstuna, Kloster och Fors - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
blef därför den rätte mannen på den rätta platsen. Eskils-
tuna, ett raskt framåtskridande samhälle, en starkt sju-
dande arbetshärd, var rätta fältet för en man, hvars
starka skuldror voro danade för tunga bördor. Där hade
förut varit många “lärda kyrkherrar“, men hvad pastoratet
behöfde var en “herde“, med hjärta för hjorden och med
arbetslust. Och hvad ospard möda, hvad innerlig förbön,
hvad vaka och försakelse, huru många trötta steg lågo
emellan åren 1838—70, då han kom och då han gick;
därom vittnade den böjda 80-åriga gestalten, så olik den
47-årige kraftfulle mannen. Också kunde han vid slutet
af sin bana tacka Gud, som, genom att beskära honom
hälsa och krafter, låtit honom blifva något till gagn för
Guds rike.
En pastors kall är så omfattande och så djupgående,
att, om han vill utföra det efter Kristi föredöme, tiden
ej räckte till, arbetade han än dag och natt. Ingen kan
göra så litet, och ingen heller så mycket som en pastor.
Han manas ej som läraren af skolklockans obevekliga
timslag; han arbetar ej heller som tjänstemannen under
sin chefs ögon. Men med vaken blick för idealet, dit
kristendomen vill leda den enskilde och församlingen och
med blödande hjärta för den från idealet ännu så aflägsna
nakna verkligheten, ser han, att allt icke är bestäldt med
slentrianen. Så uppfattade prosten L. sitt kall.
Utgången från ett torftigt föräldrahem, sent och med
armodet till följeslagare, började han sin skolgång, hus-
hållande så med sin tid, att den räckte till äfven för an-
dras undervisning och stärkande sig med studiet af bibel-
ordet, som sedan ock för all framtid, ja in i sista stunden
blef hans bästa visdomskälla. Hans härigenom utdanade
gudfruktiga sinnelag gjorde honom till hvad han blef: en
fader för sin församling i kärlek, tålamod och vaksamhet.
Detta studium blef ock hans räddning under Upsala-
tiden från den ytliga prestbildning efter neologiens mön-
ster, som kom så mången annan yngling på villospår, och
gjorde L. till en rätt evangelisk predikare.
Men från predikstolen var för L. steget ej långt ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
