Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Väster-Rekarne kontrakt - Eskilstuna, Kloster och Fors - Komministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
han ej blott tänkte; han sökte ordentligt, sökte Huddinge.
Men att begynna läsa på “pastoraln11, när man har några
och femtio år på nacken, hade sig icke så lätt. Hellre
därför än att utsätta sig för vådan att blifva underkänd,
kanske få skämmas inför sin egen son som “tertius oppo-
nens“, hvartill ju klyftige gymnasister den tiden brukades
i disputationer; ja, hellre än att förnya bekantskapen med
de lärde männen i Str. kons., grep U. till bönboken. Det
blef alltså ingenting af med past.-ex.
U. stannade i Eskilstuna till sin död, där han snart
fann sig allt bättre. lians lilla “kryddgård1’ ib. blef det
rike, där han sommartiden mest tillbragte sina lediga
stunder. Gästvänlig och gemytlig, öppnade han både hjärta
och dörren till sin lilla “stuga“ på vid gafvel för hvar och
en, som ville hälsa på. Ännu i sena aftonen skötte han
sina åligganden som komminister i Eskilstuna och tålde
intet söl eller slarf hvarken hos sig själf eller andra. Han
släppte ej heller efter i sina plikter. Man måste på sista
tiden rent af narra honom från att gå på predikstolen.
“Sölkorfvar11 brukade han säga till sonen Adolf och en
annan yngre prestman, när de, bådade till någon förrätt-
ning, axlade sig eller senfärdigt skredo till verket, “söl-
korfvar! aldrig har någon behöft vänta på mig; aldrig har
tjänsten varit mig tung11.
Enkel och gammaldags i sina vanor, skildras han nog
träffande af sin yngre vän, professor A. Törneros, som
ofta besökte honom på sina sommarresor och med följande
om saknad och tillgifvenhet vittnande ord beledsagar hans
minne och med tanken på hans nu af döden stängda pa-
triarkaliska herdatjäll: “nu står ej längre11, skrifver han i
sina bref, “das vergnugte comministerlein på sin farstu-
kvist med hvit nattmössa och svart sjöskumspipa, patriar-
kaliskt inbjudande och invinkande mig på Strengnäs stifts-
tidningar och annan läsning af samma skematiska inne-
håll11. “Den gamle Upman var nu icke någon Schélling.
Trådarne i hans tankeväfnad synas ha varit af ganska
ohållbart garn, då man för att underhålla sig med honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
