Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Väster-Rekarne kontrakt - Eskilstuna, Kloster och Fors - Pastorer och predikanter vid Karl Gustafs stads manufaktori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydelse man fastade vid själfva manufakturverket såsom
ett af staten understödt verk.
Predikanter och pastorer:
1. David Osterburg, tysk till börden, är den förste
kände pastorn här från sept. 1658. Död 1683. Anledningen
till hans anställande var det uppsving, som denna bygd
erhöll, sedan manufakturisterna från Riga år 1656 hit an-
ländt. En tysk, Reinhold Rademacher, som 1654 fått pri-
vilegium att upprätta järn- och stålmanufaktorier i Riga,,
hade öfvertalats af grefve Magnus Gabr. de la Gardie att
under sommaren 1656 flytta från det af ryssarne hotade
Riga till Sverige, dit han medförde några och 30 smeder
med hustrur och barn, utgörande tillsammans 150 personer.
Han begärde att med dessa få nedsätta sig i Eskilstuna.
Och sedan kommersekollegium på det högsta förordat
detta “nobla verk“, befalde konung Karl Gustaf, som då
befann sig i Frauenburg, att arbetarne skulle få sig till-
delade boningsplatser vid Torshäila ström, hvarjämte Ra-
demacher erhöll donation på 10 hemman. Frågan blef
nu, hvar den ganska stora arbetarepersonalen skulle få
hålla sin gudstjänst, alldenstund Eskilstuna kyrka nu be-
fans för liten. Man blef genast betänkt på dess utvidgande.
Man ville nämligen ej föreställa sig annat, än att de in-
flyttade tyskarne skulle sammansmälta med den gamla,
församlingen till en kyrkomenighet. Så hölls då, medan
Eskilstuna kyrka stod under byggnad, gemensam gudstjänst
i kyrkosalen å Eskilstuna slott i 2 års tid.
Allt gick lyckligt och väl, och manufakturisterna synas
snart hafva blifvit så hemmastadda på orten, att de lärt
sig förstå svensk-talande predikanter. Ännu inskränkte
sig deras anspråk blott därtill, att vid nattvardsbordet få
höra mässan på deras eget modersmål, hvaruti “prosten
Christofer Siggonis kunde dem betjäna11. Men det dröjde
ej länge, förrän den tyska patriotismen började göra sina
anspråk gällande. Man fordrade fullständig tysk guds-
tjänst. Och då församlingskyrkans presterskap ej kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
