Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Väster-Rekarne kontrakt - Torshälla - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Med en eld i lynnet, som föga dämpades af ålderdo-
mens snö, gick han utan prut fram på den väg, han fann
den rätta, och gjorde ändå intet buller och var icke stor-
talig. Med en punktlighet och ordentlighet, som visste att
beställa allt i rättan tid, infinna sig i kyrkan, vid förrätt-
ningar och annars på klockslaget, fordrade han af andra,
särskildt sina underordnade, samma ordning. Den kom-
minister, adjunkt eller klockare, som sölade, var icke i
prosten Strandbergs smak.
Sitt fosterland, liksom sin kyrka, var han varmt hän-
gifven. Intresserade sig ock för Gustaf III:s älsklingsidé
att införa en allmän svensk nationaldräkt, något, öfver
hvilket en sådan matador som grefve Fersen gjorde sig
lustig: “att se hela nationen klädd i uniform". Strandberg
och många med honom, fosterländska och lojala medbor-
gare, sågos snart ståta i den föreslagna nationalkostymen
för att föregå med godt exempel och påminna om “den
yttre och inre enhet", som de ansåg© som gradmätare på
sann fosterlandskärlek. Med konung Gustafs död försvann
hvarje tanke på uniformeringen. Och man må nu fritt
småle åt hela planen och äfven, om man så vill, åt pro-
sten S:s intresse för densamma.
O. Strandbergs lif faller inom den vida ramen af åren
1721—1814. Östa, hans födelsegård, tillhör ännu samma
.släkt. På mödernet tillhörde han den gamla Sparrmanska
prestsläkten, som är känd från 1500-talet. Hans far afled
snart och lämnade familjen år 1729 i alldeles utblottade
omständigheter; men farbrodern, brukspatron Peter Strand-
berg i Sala, en förmögen man, åtog sig att bekosta den
vetgirige gossens uppfostran tillsammans med sina egna
2 söners. ’ Efter åtnjuten enskild undervisning, fick han
följa dessa till Upsala, där han 1734 inskrefs som student
i Västmanlands- och Dala nation. Här tillbragte han 12
år af sin ungdomstid på sådant sätt, att han förtjänar
vitsordet: exemplarisk student. De bullersamma och stun-
dom extravaganta nöjen, som kännetecknade den tidens
gymnasister och studenter, frestade ej O. Strandbergs fi ömma
sinne; han lyckades oskadd (integer) gå igenom de aka-
lli 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
