Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Väster-Rekarne kontrakt - Öja och Västermo - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
strama tömmar. När han hade att göra med slarf och
oordentlighet, kände han ingen misskund.
Något af det presterliga herdesinne, som uppmuntrar
den modfälde och talar med den trötte i rättan tid, spåra
vi egentligen icke hos R. Men väl Var han som en påle
i köttet för den oförsynte och lastbare. Nu var det så,
att “ Öja bussar", såsom det den tiden hette, voro något
“yfverborna"; de hade så när .kujonerat Renströms före-
trädare, hans vänlige och snälle svärfader, så att R. ansåg
sig redan från början böra taga uti med hårdhandskarne.
Han var dem ock fullt vuxen och ingaf dem stor respekt,
hvartill nog bidrog, att han städse höll sig strängt till gäl-
lande lagar och författningar, däruti han var väl förfaren
och som han vid påfallande behof “med ljudelig stämma"
för dem uppläste.
Samma respekt visste han tillvinna sig hos sin kom-
minister, den genomslarfvige Gustaf Westermark och hos
sin beskedlige klockare och en del annat godt folk, som
fick lära att hålla sig på mattan inför sin stränge förman.
Förmanskapet måtte väl hafva kräft slikt förfaringssätt
på den tiden. Säkerligen var det väl ej alltid med så
lätta steg, som W. vandrade fram till prostgården, när
ämbetsplikterna därtill manade honom; han kände nog ock
på sig, att det ej var så helt med hans uppförande mot
■ prosten och sin ställning i ämbetet.
Så hade han en dag inställt sig hos pastor för att
frambära några sina bekymmer rörande Västermo kyrka,
där han som komminister till det mesta hade sin tjänst-
göring, “dock under pastors tillsyn".
Länge skrufvande och jämkande på kaftan och krage
— tordes ej te sig för pastor annat än i full skrud —
ryckte han slutligen fram med sitt ärende.
“Västermo kyrka är så mörk", yttrade han, “kunde
vi ej hugga upp ett nytt fönster där?“
“Är kyrkan för mörk för herr pastorn, så går det an
att söka sig därifrån", blef det snäfva svaret.
Och med detta besked fick Westermark återvända,
till sin mörka och bofälliga kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
