Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Öster-Rekarne kontrakt - Näshulta - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
rättsinnighet närmast är jämförlig med Axel Oxenstierna,
med hvilken han var samtidig. För denne, jämte hans
broder Johan, hade nu Anders Kråkstenius redan som
djäkne blifvit informator, ett förtroende, som framdeles
blef anledning till Kråkstenii befordran till Näshulta.
I sin bekanta själfbiografi erinrar Schering Rosenhane
om sin forne prseceptor på följande sätt: “År 1621 uti ja-
nuari månad blef jag, då 12 år gammal" — var alltså
född 1608 eller 1609 — “och min broder försände till
Strengnäs skola från Haneberg. Och sedan vår fader
budit oss fara väl med välsignelse och allahanda god för-
maning och satt oss neder i slädarne, följde han oss ända
neder på sjön och allra sist brukade han dessa formalier:
“farer väl, mina kära barn, Abrahams Gud, Isaks Gud
och Jakobs Gud, han välsigne och bevare eder! Herrans
hand beskydde eder, jag befaller eder nu uti Guds händer",
därmed han med gråtande ögon vände tillbaka, och vi
sammaledes med sorg gjorde vår första resa till Strengnäs
och hade ingen med oss mer än herr Anders Martini,
som hade varit vår prseceptor. När vi så kommo till
Strengnäs, blefvo vi i skolan intagne af scholemesta-
ren M. Olao Lundio. Jag blef genast satt i Conrec-
toris lexa, och fick till privatum prseceptorem 13. Petrum
Georgii, conrectorem schoke. Min broder blef satt för
millomste höraren och fick fortfarande Andream Martini
till prseceptorem, som sedan blef min faders kapellan och
nu är kyrkoherde uti Näshulta. Till härberge kommo vi
att gästa hos gamble borgmästaren Anders Simonsson
och voro hos honom halftredie år och hade ett godt här-
bärge; dock betalte vår fader intet mer än 6 mark om
vickan för oss båda. Ingen dräng eller pojke hade vi
hos oss, utan måste akta oss själfva. Prseceptoren låg i
en annan kammare i staden, och vi hade en liten kam-
mare för oss; där måste vi själfva göra eld och akta
våra kläder. Om mornarne bittida måste vi i mörker och
köld stå upp och ränna åt skolan och hade alltså i ingen
måtto någon mera frihet än som en annan gemen djäkne-
gosse; inga pänningar gaf oss vår fader, utan böcker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
