Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kapitlet. Krigets orsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som kändt blef östra delen af vårt land redan efter freden i
Nystad 1721 förenadt med ryska riket, men närmare ett helt
århundrade förflöt, innan det öfriga Finland skulle dela samma öde.
Ända från 1700-talets början kan man spåra en förberedande
kamp om Finland, hvarunder förhållandena så småningom
utvecklade sig till det slutliga afgörandet. Roten till 1808—1809 års
krig ligger sålunda långt tillbaka i tiden.
Att skildra dessa föregående tilldragelser skulle föra för långt,
likväl bör antydas, att man i Ryssland redan under den s. k. lilla
ofreden och särskildt under krigsåren 1788—1790 kom till insikten,
att Finlands eröfring ej kunde möta synnerliga svårigheter.
Rysslands diplomater och ledande män kunde ej underlåta
att lägga märke till den korruption, som partistriderna under
frihetstiden i många afseenden framalstrade i Sverige. Härens
otidsenliga skick, hattarnas och mössornas ursinniga kamp emot
hvarandra, den allt mera tilltagande bestickligheten och landets dåliga
finanser, hvilka förorsakade att subsidier från utlandet ständigt
anlitades, allt detta bidrog att yttermera försvaga landet. Sveriges
krigare hade under frihetstidens lidelsefulla riksdagar insupit idéer,
fullkomligt oförenliga med en god militärisk anda, hvarför också
män sådana som Sprengtporten och Jägerhorn, med sina
själfständighetsplaner under pågående krig, lyckades vilseleda en stor
del af officerskåren i Finland.
Då Gustaf IV Adolf besteg Sveriges tron, voro relationerna
mellan Sverige och Ryssland synbart vänskapliga. Sedan år 1800
hade Sverige, Ryssland och Danmark förnyat en
öfverenskommelse af 1780, hvarigenom nämnda länder förbundo sig att hålla
östersjön stängd för hvarje fientligt intrång af främmande makter
samt att använda alla till buds stående medel till dess försvar.
År 1803 uppstodo visserligen några misshälligheter, och det var
nära däran, att krig då redan utbrutit. Kändt från denna tid är
Gustaf Adolfs besynnerliga tilltag, att låta ommåla gränsbron vid
Abborfors i svenska färger; saken aflöpte dock äfven nu fredligt,
utan allvarsammare följder.
Emellertid hade Napoleon sedan några år uppträdt på
världshistoriens skådebana, hvarvid såväl Gustaf Adolf som kejsar
Alexander sällade sig till hans mest utpräglade motståndare.
Svenske konungens raseri och lågande hat kände inga gränser,
isynnerhet sedan Napoleon på utländskt område låtit gripa och kort
därpå i Frankrike afrätta hertigen af Enghien, en medlem af det
fo rna franska konungahuset. Gustaf Adolf såg i Napoleon
»revolutionens ohyggligaste foster, Uppenbarelsebokens vilddjur», hvars
störtande han från religiös synpunkt ansåg som en moralisk plikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
