Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2 Kapitlet. Förberedelserna och tillståndet före kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinter, vänta vi likväl, att I, så långt möjligt kan blifva, söken att
den inträngande fienden hindra och emotstå, samt icke förr än
nöden påtränger, reträtten företaga».
Instruktionen bestämde, att trupperna i södra Finland, delade
i tvenne brigader, borde efter de första striderna draga sig tillbaka
till Tavastehus, och trupperna i östra Finland bilda en brigad,
hvilken under skydd af Karelska jägarekåren skulle samlas i
Jorois samt i händelse af återtåg förenas i Kuopio och sedan genom
Iisalmi styra återtåget till Uleåborg.
Denna krigsplan var uppsatt af Lagerbring, Tibell jämte några
andra, ehuru i öfverensstämmelse med konungens egna
föreskrifter. Planen, hvilken blifvit skarpt klandrad, har dock af senare
tiders fackmän erhållit ett mildare, ja, till och med erkännande
bedömande. Här kan en djupare, mera ingående undersökning
af densamma ej komma till behandling, men vare det likväl
sagdt, att planen stödde sig på förutsättningen, att ryssarna redan
vid krigets början skulle anfalla med betydande öfverlägsenhet i
antal, hvilket dock ej blef fallet. Ett kraftigt motstånd under
krigets första skede hade kunnat leda händelsernas utveckling i helt
andra spår.
Den finska armén, eller som den benämndes finska
fördelningen, räknade i början af år 1808 inemot 20,000 man,
inberäknadt såväl stående trupper som vargering.[1] De stående
trupperna uppgingo till 15,300 man och vargeringen till
omkring 4,000.
Krigsväsendet hade i allmänhet på ifrågavarande tid i Sverige
afstannat i sin utveckling och ej kunnat hålla jämna steg med
öfriga europeiska länders. Visserligen hade försök gjorts att införa
en del tidsenliga ändringar, men de blefvo ej slutförda, och ofta
förbiseende hufvudsak, förirrade man sig i onödiga små detaljer.
Officerskåren utgjordes till största del af unga, plikttrogna, sitt
fosterland varmt tillgifna och tappra män, men de voro
öfverhufvudtaget i saknad af krigserfarenhet och nödiga kunskaper i tidens
krigföring. Såväl manskapet som det yngre officersbefälet
innehade egenskaper, med hvilka under en klok och insiktsfull
ledning likväl stora resultat hade kunnat uppnås.
I brist på medel var armén illa utrustad; beklädnaden
bristfällig, och proviantmagasinernas innehåll motsvarade ej närmelsevis
behöfven. Infanteriet var beväpnadt med slätborrade flintlåsgevär,
stundom alldeles odugliga; kanonerna voro till större delen af
gammal konstruktion och trossen otidsenlig samt jämförelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
