Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2 Kapitlet. Förberedelserna och tillståndet före kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
december 1744 på sin faders, vicepresidenten, friherre K. F.
Klingspors gods, Fluxerum i Småland. Tillhörande en gammal
aristokratisk släkt, bestämdes han enligt tidens sed från barnaåren för
krigareyrket samt inskrefs redan vid. åtta års ålder i arméns rullor.
Som trettonårig deltog han med franska armén i sjuåriga kriget,
hvarunder han bevittnade flera bataljer. Därefter steg han snabbt
i graderna, blef öfverste 1797 och utnämndes 1788 till Gustaf III:s
generaladjutant, tog del i arméns utrustning för kriget mot
Ryssland samt utsågs till generalintendent vid finska armén. Då
fienden vid Anjala stod i beråd att tillägna sig våra förråd, räddades
dessa genom Klingspors rådighet, hvarigenom han ådrog sig
Gustaf III:s ynnest. Ar 1790 utnämndes han till generallöjtnant och
general en chef i Finland. Ofta upptogs han likväl af andra
honom ålagda värf och uppehöll sig därigenom allt emellanåt i
Sverige, hvarunder tjänsten sköttes af vikarie.
Då några mindre misshälligheter 1796 uppstodo mellan
Ryssland och Sverige, mobiliserade Klingspor på eget bevåg trupperna
i Finland; 1804 uppgjorde han äfven en försvarsplan för Finland
samt inlämnade densamma till regeringen med framställning om
nödvändigheten af truppernas förstärkning, ehuru hans yrkande
ej ledde till några åtgärder. Emellertid förvärfvade han sig
härunder kännedom om de militära förhållandena i vårt land. Hos
konung Gustaf IV Adolf stod Klingspor äfven i gunst och biet af
honom upphöjd i grefligt stånd.
Under sin därpå följande tjänstetid användes Klingspor ofta i
olikartade administrativa och diplomatiska uppdrag, dem han till
vederbörandes fulla belåtenhet uppfyllde. Trots sina militära
meriter förblef Klingspor likväl mera hofman än krigare; — en
jovialisk, human, mot sin omgifning förbindlig man, drog han
omsorg om sina truppers materiella välbefinnande och ömmade för
deras lidanden, men han saknade beslutsamhet och initiativ, och
ägde ej viljekraft eller några djupare insikter, ej heller förmåga
att tillvinna sig sina underordnades förtroende. Med dylik
karaktärsdaning var Klingspor föga lämplig för den framskjutna och
ansvarsfulla post, på hvilken han blef ställd och hvilken han hade
djärfheten emottaga. Några af Klingspors samtida vilja
påstå, att han dock ej saknade personligt mod och att hans
ständiga reträtter under kriget ej så mycket förorsakades af feghet,
som fast mer af öfvertygelse om att just därigenom klokhetens
och försiktighetens fordringar följdes.
Öfverbefälhafvarens närmaste man var den gamla generalen
Carl Nathanael af Klercker. Son till prosten Klerck i Kågeråd i
Skåne föddes han den 1 november 1734 och var sålunda vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
