Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 Kapitlet. Öfvergången af gränsen och de första striderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu ansåg Fleming, att han fullgjort sin skyldighet, och beslöt
följa den tidigare mottagna befallningen samt tågade mot
Villikkala och Ruokala till Orimattila. Det har beräknats att finnarnas
styrka vid ifrågavarande lilla strid utgjordes af något öfver 1,600
man samt ryssarnas till omkring 2,000.
Efter ofvan skildrade små skärmytslingar fann Klercker tiden
vara inne att enligt konungens instruktion sammandraga hären
till trakten af Tavastehus, samt afsände befallning härom till de
båda brigadcheferna.
Palmfelt, hvars brigad tågade från Borgå öfver Mäntsälä,
tillryggalade marschen på endast 4 dagar och anlände redan den
28:e till Janakkala kyrka, 15 km. från Tavastehus. Det gick med
sådan hastighet, att han förlorade all känning med fienden.
Adlercreutz gick däremot långsammare till väga, hvarför hans
trupper, som vid uppbrottet befunno sig i Nyby och Orimattila,
hade att utstå tvenne sammandrabbningar med fienden, innan de
kommo fram.
Redan i Orimattila, dit Fleming anlände med sina
åbolänningar efter striden vid Artsjö, blef han den 26:e ånyo anfallen af
ryska generalen Müller (brigadkommendör under Bagration).
Finnarna hade gjort sig skyldiga till oförsiktigheten att ej utställa
några större vaktposter på vägen till Artsjö, utan endast mot
Mörskom sidan. Kölden hade tilltagit, och termometern visade 36°
under fryspunkten. Alla hade efter dagens besvärligheter sökt
skydd och hvila i stugorna samt lågo försänkta i djup sömn.
Emellertid hade Müller genom sina vaksamma kosackpiketer
fått kännedom om motståndarens sorglöshet och beslöt att begagna
sig däraf. Sent på aftonen bröto hans soldater fram emot den
lilla byn Käykälä invid Orimattila, där den djupaste stillhet var
rådande. Men så snart ryssarna under häftigt skrikande störtade
in i byn, sprungo finnarna halfklädda och yrvakna dem till möte
och drefvo dem tillbaka. Adlercreutz säger i sin rapport, att
fienderna flera gånger med ett förfärligt skri förnyade anfallet, men
dock ständigt med bajonetterna blefvo utkörda. »Intet kunde
störa våra troppars ståndaktighet», säger Adlercreutz. »Man hade
svårt att återhålla deras häftighet att vilja rusa på fienden utom
byn, hvilket i mörkret och utan att känna dess styrka, kunnat
hafva farliga följder; 36° köld, mörkret och en oupphörlig eld,
gjorde detta till en verklig bardalek.»
Mot morgonen gjorde ryssarna slutligen upp några stockeldar
vid det närbelägna skogsbrynet. Adlercreutz hade i sinnet att
förnya striden påföljande dag, men nu anlände befallning att tåga
tillbaka. »Vi hafva i natt slagit fienden», yttrade Adlercreutz till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
