Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4 Kapitlet. Arméns återtåg från Tavastehus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
män, som ovillkorligen skulle inlagt mera kraft i försvaret, om de
förstått situationen, nu endast passivt följde det oundvikliga
återtåget. Saken kan dock ej fullt bedömas efter vår tids sätt att se.
Den egentliga orsaken till händelsernas sorgliga förlopp står att
söka i den låga ståndpunkt, på hvilken krigsväsendet i Sverige
vid denna tid öfverhufvudtaget stod.
Samtiden berömde tvärtom den »utmärkta reträtten». Sålunda
skrifver Aminoff till Adlercreutz: »Om vår retraite kan verkställas
till bestämd ort, så intacte som hitintills, torde den förtjäna ett
utmärkt rum i historien och general Klerckers försvars- och
retraite plan, som blifvit följd, förtjänar det äfven». Till och med
hertig Carl skref om detta återtåg till Klingspor: — »Dess historia
är en epoque uti krigshistorien och Eder retraite en scavante lära
för alla efterkommande militairer».
Alla tycktes hafva glömt den del af instruktionen, där
öfverbefälhafvaren anbefalles att så vidt möjligt söka emotstå den
inträngande fienden och att icke, förrän nöden påtränger, företaga
reträtten.
Vid ifrågavarande- tidpunkt (de sista dagarna af mars) hade
Savolaks brigaden redan hunnit fram till Uleåborg och stod
sålunda rätt bakom Klingspors hufvudstyrka, hvilken i trakten af
Gamlakarleby förenat sig med Adlercreutz’ afdelning, men
öfverbefälhafvaren gaf sig icke heller nu någon ro, utan tågade
alltjämt endast längre norrut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
