Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6 Kapitlet. Svartholm och Sveaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sina återstående dagar tillbragte Gripenberg sålunda böjd af
sorg och ånger, atskild från umgänge med andra människor, och
afled 1818.
Kapten von Schoultz reste däremot efter fredsslutet till
Stockholm och anhöll i april 1810 om krigsrätt till utredande af sitt
förhållande vid Svartholms kapitulation. Han innehade sedermera
olika tjänster och afled i Wasa 1841»
Förnämsta ansvaret för denna nesliga dagtingan faller
naturligtvis på kommendanten» men äfven de öfriga officerarnas
förhållande var klandervärdt, och man kan ej heller fritaga manskapet
från ansvar, ty af deras uppförande under belägringen framgår,
att de öfverhufvudtaget saknade uppfattning om hvad landet
af dem med rätta kunde fordra.
* * *
Fästningen Sveaborg, den snillrike Augustin Ehrensvärds
storverk, begynte efter freden i Åbo resa sina granitmurar på de
små klippholmarna utanför Helsingfors» Dess uppgift att utgöra
Sveriges förnämsta värn i öster betingade såväl stora materiella
uppoffringar som ett mångårigt, omsorgsfullt, intellektuellt arbete.
Och hvarken på det ena eller det andra hade man sparat, ty 24
millioner riksd., en på denna tid betydande summa, hade
användts för ändamålet, hvarjämte rikets förnämsta fackmän
inlagt all sin förrmåga och allt sitt skarpsinne för att nå ett enastående
resultat» Och så kunde samtiden med tillfredsställelse
betrakta den fasta borg, som ur hafvet reste sig till skydd för gamla
Svearike. Insprängd i granitens fasta massa, omsluten på alla
sidor af vatten, var fästningen enligt tidens samfällda mening
nästan ointaglig» En fiende djärfdes väl ej sommartid nalkas detta
»nordens Gibraltar» — såsom man älskade kalla Ehrensvärds
fäste —, och skulle någon vintertid försöka närma sig dessa murar,
kunde man alltid genom isens sönderbrytande kring holmarna
omöjliggöra ett vidare framträngande. Men ifall del otänkbara skulle
möjliggjorts och ett framträngande lyckats, så återstod det likväl
för fienden att under en mördande eld storma fästets lasta
granitmurar. Endast i en fullständig inneslutning ooh besättningens
uthungrande såg man de medel, hvarigenom Sveaborg möjligen
kunde betvingas.
Hufvudfästet var uppfördt på Vargön, de öfriga verken pft
närmast intill belägna holmar; Vargskär med fästet Gustafssvärd,
Stora Östra-Svartön, Lilla Östra-Svartön, Västra Svartön, Lilla
Västra Svartön och Långörn. I sundet mellan de tvenne största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
