- Project Runeberg -  Striden om Finland 1808-1809 /
96

(1909) [MARC] Author: Hugo Schulman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6 Kapitlet. Svartholm och Sveaborg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Först efter den 15 mars ökades ryssarnas styrka till inemot
4,000 man, och i början af april steg densamma till bortåt 6,500
man med 59 kanoner, af hvilka en del voro hämtade från Svartholm.

Härvid begick Cronstedt samma misstag som de öfriga högre
befälhafvarena i vår armé, nämligen att öfverskatta fiendens styrka
och underlåta att taga en noggrann kännedom om verkliga
förhållandet. »Att tala om rekognoscering eller utfall», skrifver en
af Sveaborgs officerare, »ansågs som brott mot sunda förnuftet.»

Mången har klandrat kommendanten för det att han ej lät
uppbränna Helsingfors, utan lämnade denna för belägringshären
utmärkta stödjepunkt i ryssarnas händer. En dylik åtgärd skulle
visst förefallit obarmhärtig gentemot stadens invånare, men den
hade dock utan tvifvel varit till stort gagn för det eftersträfvade
målet, krigets lyckliga utgång. I krigstider böra de underordnade
intressena vika för det helas framgång; en enda djärf handling
kan hafva oanade resultat till följd. För ryssarna hade det varit
nästan omöjligt att under rådande stränga vinter stanna i
närheten af Sveaborg, där några större byar, lämpliga för inkvartering,
ej funnos i närmaste omgifning.

Emellertid inrättade Kamenski det helt bekvämt för sig och
sina trupper i staden. Snart anlände äfven Buxhœvden själf från
Tavastehus i afsikt att taga ställningen i skärskådande. General
van Suchtelen var dock den ledande själen i alla mot Sveaborg
riktade företag.

Omedelbart uppfördes batterier, från hvilka man med bomber
och brandkulor skulle beskjuta fästningen, ty i främsta rummet
ville man försöka antända flottan och brännbara byggnader. För
åstadkommandet af brescher i de tjocka murarna funnos ej
tillräckligt grofva kanoner. Att uppföra batterier på de
snöbetäckta klipporna var emellertid förenadt med ofantliga
svårigheter, och man nödgades inskränka sig till att uppställa
skanskorgar, för det mesta fyllda med packad snö och is.

Enligt ryska författare kunde deras landsmän icke tänka på
någon regelbunden belägring, ty därtill saknades kanoner,
tillräckliga redskap, instrument och soldater. Inalles ägde ryssarna i
Helsingfors endast 46 fältkanoner och 16 mörsare, hvilka
uppställdes på batterierna. Sådana uppfördes till en början endast:
ett framför staden, ett på Skatudden och två på Ulrikasborg.
Därutöfver formerades ett »rörligt batteri», med hvilket man från
olika sidor nattetid närmade sig fästningen. De under
nattmörkret affyrade skotten blefvo sålunda vilseledande för garnisonen. I
samma ändamål marscherade mindre truppdelar under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:25:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stridfin/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free