Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 Kapitlet. Händelserna under våren 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borde en allmän resning redan samma dag vidtagas, och för att
hindra ryssarna att undkomma måste alla fartyg ovillkorligen
aflägsnas från stranden. Själf förklarade Arén sig villig att genast
tåga till Strömsvik, där major Neidhardt var inkvarterad, och
arrestera majoren jämte dennes lifvakt, bestående af 10 kosacker.
Länsmannens ord föllo som tändande gnistor bland den
uppretade befolkningen på Åland, och länge dröjde det ej, förrän
elden flammade upp och spreds kring hela ön.
Så snart Arén fattat sitt beslut, sände han ett bud till adjunkten i
Finström, Henrik Johan Gummerus, hos hvilken han antog sig finna
medhåll i sin djärfva plan. Häri misstog sig ej heller länsmannen,
ty den dristige och hjältemodige prästen omfattade genast företaget
med värme. Härefter ledde dessa två män gemensamt allmogens
resning på Åland.
Genom sin vältalighet förstod Gummerus att hos folket
underhålla de känslor, hvilka Arén väckt till lif. Han dolde ej
resningens faror, men samtidigt uppeldade han modet och
uppmuntrade folket till att djärft hålla ut på den inslagna vägen. Hans tal
värmdes af en lågande fosterlandskärlek och manade till trohet mot
konungen och landet. Själf
beväpnade sig Gummerus med en sabel, en gåfva af Arén, och som
gehäng tjänade ett rödt strumpeband, knutet kring lifvet. Sådan
tedde sig prästen som fältherre.
Till öfriga socknar på ön sändes budkaflar, hvarefter det ej
dröjde länge innan stora skaror, för det mesta beväpnade med
störar, begynte infinna sig. »På en gång», skrifver en författare,
»blef den eljes glada, höfliga och fridsamma ålänningen trotsig och
krigisk . . . Den borgerliga ordningen upplöstes och under några
dagar liknade Åland en militärisk republik, där inga andra bud
hörsammades än de, som härrörde från Arén och Gummerus.
I den stilla, ljusa vårnatten mot den 6 maj sågs ett
besynnerligt tåg skrida fram genom Ålands bygder. I spetsen redo
tvenne ryttare, Arén och Gummerus. Tätt efter anförarna följde
 |
Erik Arén. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
