Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 Kapitlet. Händelserna under våren 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nämnda krigsstyrka skulle på ifrågavarande tid kunnat ingifva
respekt för Sverige och måhända varit tillräcklig, om ej
vargeringen och landtvärnet i militärisk utbildning lämnat mycket
öfrigt att önska. Då medel saknades, blef utrustningen inom dessa
nya trupper högst bristfällig och befälet såväl fåtaligt som
underhaltigt. Detta utgjordes nästan uteslutande af afskedade officerare,
hvilka redan hunnit glömma allt, som till tjänsten hörde, och det
gafs äfven många, som tidigare för ovärdigt uppförande blifvit
skilda från de regementen, där de tjänat.
Medan tiden framskred, undergick äfven den politiska
situationen några förändringar. Napoleons trupper, hvilka under
marskalk Bernadottes befäl öfvergått till Fyen och södra Jutland,
bestodo till ena hälften af spaniorer. I Köpenhamn rådplägades
redan om härens öfverförande till Skåne, men då en engelsk flotta
i medlet af maj inseglade till Göteborg, vägrade spaniorerna att
vidare bistå Napoleon. Deras anförare, markis la Romana, trädde
i förbindelse med engelsmännen samt afseglade inom kort till
Spanien med transportfartyg, som anskaffats från England. Då
nu Bernadotte sålunda förlorade hälften af sin armé, kunde något
anfall ej längre komma i fråga, hvarför någon fara från danskt
håll ej vidare hotade.
I södra Norge hade kriget under vintern pågått med
omväxlande lycka. Genom Armfelts därstädes på vårsidan vidtagna
kraftiga åtgärder kunde man snart vänta sig större framgångar, men
i det afgörande skedet hejdade Gustaf Adolf generalen i utförandet
af hans planer. Armfelt ovetande befallde konungen dessutom
den norra fördelningen att tåga till Kvarken. Sålunda
omintetgjorde konungen själf möjligheten till framgångar, äfven där
sådana hade kunnat vinnas.
Konungen, hvars uppsåt från början gått ut på Norges eller
åtminstone Själlands eröfring, vacklade ständigt i sina försvars- och
anfallsplaner. Hvad han den ena dagen beslöt, förkastade han
följande dag. Af sin omgifning tog han ej råd, utan ansåg sig
själf kunna leda och styra om allt på bästa sätt. General Tibell,
en af Sveriges mest framstående och kunskapsrika militärer,
hvilken nyligen blifvit utnämnd till generaladjutant för armén (chef
för hufvudstaben), tillrådde Gustaf Adolf att med alla till buds
stående medel vidtaga åtgärder för Finlands återtagande. Därtill
föreslog generalen, att man till nämnda land skulle sända
betydliga förstärkningar, samt till försvar af Sveriges södra och västra
gränser kvarlämna en mindre, dock tillräcklig styrka, som jämte
engelsmännen kunde hålla en fiende på afstånd. En af Tibell
omsorgsfullt och klokt utarbetad plan framställdes för monarken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
