Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 Kapitlet. Växlande lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förklaringen härtill var, att Demidoff genom underrättelsen
om striden vid Karperö antog svenskarnas hufvudstyrka rycka
fram från detta håll, och med större delen af sina trupper
skyndade han dem till möte. I Wasa hade han kvarlämnat endast
tvenne kompanier och allt sitt artilleri. Så snart Demidoff
emellertid insåg misstaget, återvände han och stormade staden.
Nu uppstod på de smala gatorna en ytterst hårdnackad strid.
Å ömse sidor kämpades med dödsförakt, men slutligen måste
dock Bergenstråle vika för öfvermakten och draga sig ur staden.
Han samlade sina män utanför östra tullen och beslöt att ännu
en gång våga ett anfall därifrån.
Modigt ryckte den lilla skaran fram. Men snart föll
öfverstelöjtnant von Knorring, träffad af en kula, och Bergenstråle själf
trängdes in på en gård, där en rysk officer och några soldater
togo honom tillfånga.
Svenskarna måste ånyo vika, och tågade bort i mindre partier.
Major Ulfenhjelm öfvertog såsom äldsta officer befälet och förde
återstoden af detachementet, omkring 700 man, till fartygen.
Redan följande dag gick han till sjös och styrde färden till Nykarleby,
där han anmälde sig för Klingspor. Dessa några hundra man
voro den enda förstärkning, som hufvudarmén erhöll från Sverige.
Af dem bildades en särskild brigad, den »Svenska brigaden», eller
den 6:e, hvilken ställdes under öfverste O. R. von Essens befäl.
Wasa erbjöd en hemsk förödelsens anblick, men
förskräckelsen och fasan var icke slut med den blodiga dusten. — På
gator och gårdar lågo stupade, döende och sårade, vänner och
fiender om hvarandra. Omkring 150 svenska krigare hade här
blifvit dödade eller sårade, och 200 man hade råkat i fångenskap.
Bland de dödas antal funnos 2 officerare. Ryssarnas förlust var
äfven betydlig.
Ytterst förbittrad på stadens invånare, lät Demidoff sitt
manskap i tre dygn sköfla och plundra enskilda personers hem.
Demidoff höll nämligen före, att befolkningen varit behjälplig vid
Bergenstråles anfall, och påstod, att den äfven deltagit i striden,
hvilket i själfva verket ej hade varit fallet. Soldaterna spredo sig
i mindre grupper och inträngde i husen, där de nedsköto eller
med bajonetterna genomstungo alla, som kommo i deras väg. De
uppskrämda invånarna gömde sig i källare eller på vindar och
höskullar. Möbel, husgeråd, dyrbarheter, med ett ord allt hvad
soldaterna kommo öfver förstördes; skafferier och visthus
undersöktes omsorgsfullt och allt ätbart förtärdes på stället. Det
berättas att till och med innehållet i burkarna på stadens apotek
ej försmåddes af de hungriga marodörerna. Flera af stadens mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
