Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 Kapitlet. Växlande lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strömmen var grund, funnos flera vadställen. Sistnämnda
omständighet förbisågs och blef böndernas olycka.
Vid själfva landsvägen, där en bro ledde öfver ån,
koncentrerades hufvudförsvaret. Af vedtrafvar uppfördes ett skydd för en
kanon, och befälet på denna punkt fördes af en gammal soldat
från 1788 vid namn Niklas Pihl. Som lunta tjänade honom ett
brinnande vedträ och som lavett en vanlig bondkärra. Mörk i
hågen inväntade sålunda den gamla veteranen fiendens ankomst.
Tidigt på morgonen den 20 juli blef det allvar i leken, ty nu
sågos större styrkor tränga fram på motsatta stranden. Bönderna
besvarade med sina lodbössor modigt fiendens eld. Rak och styf
hälsade gamla Pihl de djärfvaste ryssarna med skrot från sin kanon.
En stund tycktes allt gå bra, men plötsligen syntes en skara
kosacker och jägare bryta fram i böndernas rygg. Då dessa nu
insågo, att de blifvit kringgångna, grep förskräckelsen hastigt
omkring sig. Ryssarna hade nämligen vadat öfver ån vid dess
utlopp och anföllo nu utan skonsamhet de bestörta bönderna.
Ridderhjerta hade redan tidigare lämnat platsen, hvarför bönderna
fingo sköta sig själfva efter bästa förmåga.
I ett nu skingrades så godt som hela skaran åt olika
väderstreck. Endast Pihl jämte några få af hans medhjälpare stannade
länge kvar samt räddade kanonen genom att sedan i god ordning
sakta retirera.
Fienden vidtog nu med sitt sedvanliga förstörelseverk. Denna
gång blef ödeläggelsen dock på långt när icke fullständig, ty den
hejdades snart af major von Otter, som med Närpes kompani af
Österbottens regemente blifvit utsänd från hufvudkåren till
böndernas hjälp. Efter en kort strid drefvos ryssarna i sin tur på
flykten och österbottningarna förblefvo herrar på täppan.
Härmed var det egentliga bondekriget i denna trakt afslutadt.
Det af löjtnant Melin och furiren C. H. Theslöf organiserade
landtvärnet införlifvades kort därpå med major Gyllenbögels
frikår och verkade sedermera gemensamt med de reguliära trupperna.
Den planlösa och otympliga form, under hvilken
bonderesningen utvecklat sig i dessa trakter, gjorde att den, trots stora
uppoffringar, mod och hänförelse, ej kunnat medföra någon
nämnvärd nytta. Utan insiktsfull ledning och utan understöd, var den
från begynnelsen dömd till en kortvarig existens och snabb
undergång. Andamålslöst hade människolif blifvit uppoffrade och
enskild egendom förstörd. Sjukdom, fattigdom och allt slags elände
lade sig för många år tungt och förlamande på befolkningen i
dessa bygder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
