Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 Kapitlet. Kriget förflyttas till mellersta Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befallning att sätta efter fienden, men redan efter 2 ½ kilometers marsch
gjordes halt, ty soldaterna förmådde af trötthet ej gå längre.
Rajeffski fortsatte sålunda utan att oroas till Tiistenjoki och
sedermera i tvenne dagsmarscher till Salmi.
Äran af denna måhända krigets största seger tillkommer alla
i striden deltagande trupper; främst utmärkte sig dock
björneborgarna och Savolaks jägare. Palmfelts brigad (den 1:a) deltog
ej i striden, då en del af densamma kvarlämnats i Alahärmä och
resten anlände till stället först sedan allt var slut. I sin rapport
öfver slaget vid Lappo skildrar Adlercreutz i de mest berömmande
ord truppernas tapperhet. Han yttrar bland annat: »Att beskrifva
den entusiasm och den tapperhet, hvarmed armén utmärkt sig
denna dag är för mig omöjligt. Ingen ville vara sist i kolonn
under marschen, och de som overksamme måste qvarstanna som
corps de reserve under attaquen, ansågo sig på det högsta
förfördelade. De som mest hade tillfälle få träffa med fienden voro
savolaks jägare, som under frammarschen under ¾:dels mil
underhöllo en jemn attaque, och andra brigaden, hvilken under hela
marschen var otålig att få komma i handgemäng med fienden, och
fick den ärofulla men dyrköpta lott att hufvudsakligen afgöra
segern. De störtade på fienden med en oförvägenhet, som denna
fiende kanske aldrig förr erfarit, som den säkert icke lätt skall
glömma.» Omkring 50 officerare omnämnas särskildt i rapporten
för ådagalagdt mod och skicklighet.
Förlusterna voro likväl kännbara, ty, förutom de tidigare
nämnda 5 officerarna, blefvo 106 man dödade och sårade. Sårade
af officerskåren voro löjtnant Dav. Gyllenbögel, fänrikarna G.
Gripenberg, C. C. Lagermark, A. Lagermark, F. Jägersköld, Finne,
Wirsén och Uggla samt flera af manskapet.
Ryssarnas förluster uppgingo till inemot 400 man (enligt ryska
källor till 150) förutom de vid eldsvådan omkomna. Fångar
gjordes endast 52 man.
På den plats, där de stupade jordfästes, reser sig numera ett
vackert monument, på hvars ena sida läses: »Ramsay, M. Blum,
D. Aminoff, v. Qvanten, Gestrin, ja 106 miestä.[1] W. 1814/708, och
den andra sidan bär följande inskription:
»Tappelit tässä sankarit Suomen,
Heittivät henkens e’est’ öman maan;
Poikansa heille nostivat patsaan
Vannoen vuorons’ kuollansa näin.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
