Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 Kapitlet. Kriget förflyttas till mellersta Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
källor deltogo här endast 2,000 man. Dessutom voro Eriksson
och hans närmaste man, öfverste Sabanäjeff, af olika åsikter,
så att enhet i åtgärderna i följd af chefernas stridiga tänkesätt
saknades.
Emot ryssarnas högra flygel kämpade karelska jägarna,
anförda af öfverste Gustaf Aminoff, hvilken i denna drabbning
utmärkte sig särskildt. Här utvecklades å ömse sidor en ovanlig
tapperhet, men då ryssarna slutligen begynte ansätta sina
motståndare alltför hårdt, veko karelarne långsamt tillbaka.
Rörelsen undgick ej Adlercreutz’ skarpa blick. Från den höjd,
hvarifrån han följde med och ledde striden, skyndade han fram
till karelarne, ropande:
»Fienden är slagen, gossar! . . . Segern är vår! Det återstår blott
att taga ryska krigskassan! Därför höger om vänd er och fäll bajonett!
Gå på!»
Befallningen hade åsyftad verkan. Karelarne vände
ögonblickligen om, fällde bajonetterna och
kastade sig i handgemäng med fienden. Adlercreutz afsände samtidigt
bud om att en af de tvenne i reserven stående savolaksbataljonerna
omedelbart skulle rycka fram till deras undsättning. Törne, som stod
främst med sin bataljon, var redo att hörsamma befallningen och tåga
ut, men Lode invände, att »som jag är äldst, bör jag gå främst med
min bataljon». Medan herrarna sålunda stredo om företrädet,
nalkades Adlercreutz stället, och då saken hänsköts till hans
afgörande, gaf han Lode rätt.
Enligt sin vana blottade Lode då sitt gråa hufvud framför
fronten, läste tyst en kort bön, drog därefter sin sabel, yttrade
några uppmuntrande ord till manskapet och kommenderade,
»framåt marsch!»
I spetsen för sina bussar gick Lode lugnt och obekymradt
fram. Fiendens kulor hveno omkring den gamle krigaren, men
detta tycktes ej bekomma honom det ringaste. Utan att aflossa
ett skott, och under en tystnad, som imponerade på fienden, gick
han blott oförfärad framåt. At den mördande elden glesnade hans
led märkbart, hvarvid luckorna under tystnad tillslötos af
sidokamraterna.
 |
Gustaf Aminoff. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
