Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 Kapitlet. Striderna i skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oaktadt Palén insåg att hufvudändamålet med företaget var
förfeladt, lockades han likväl på grund af hvad han bland
befolkningen erfarit att riskera ett anfall mot Vestankärr gård. Ett
utmärkt tillfälle att tillfångataga ryska öfvergeneralen tycktes osökt
erbjuda sig.
Kapten Björnstjerna, hvilken nyligen såsom kurir från
hufvudarmén i norra Finland anländt till konungen, åtföljde expeditionen
i egenskap af öfverste Paléns biträde. Björnstjerna, som sålunda
personligen tog del i anfallet på Vestankärr, har om denna
tragikomiska händelse lämnat en liffull skildring, hvarur följande
må anföras.
»Vi voro», skrifver Björnstjerna, »på knappt ¼ mil från stället,
ännu fullkomligt obemärkta, och med 900 man kunde man väl
hoppas öfvermanna 50. Lyckades detta, och fölle generalen en
chef med sina underordnade i våra händer, skulle fiendens företag
förlamas, den ledande anden vore då försvunnen och ryska härens
återtåg, åtminstone från Åbo, därigenom gifvet. Tanken härpå
tycktes lifva alla. Jag ilade förut med förtruppen. Snart hade
vi hunnit det busksnår, som omgaf gården. Denna låg på en
höjd, med utsikt öfver sundet och den där liggande flottiljen.
Truppen delades i tre delar, sålunda att 100 man sändes genom
skogen till vänster och 50 till höger om byggnaden, medan jag
med resten skulle framifrån bevaka fienden. Alla afdelningar borde
sedan anfalla på en gång vid gifven signal.»
»De kringgående dröjde emellertid och voro ej ännu
framkomna, då en häftig rörelse uppstod inne på gården. Vakten gick
i gevär, soldater, officerare och betjäning sprungo om hvarandra.
Buxhœvden hade märkt oss genom ett fönster. Han och alla
öfriga misströstade om räddning. Endast öfverste Anselme de
Gibory, en tapper soldat, förlorade ej fattningen. Han öfvertog
befälet, lät genast barrikadera porten och uppmuntrade sina
fåtaliga, men käcka krigare. Snart smattrade äfven ur hvarje
fönsterglugg en liflig, väl underhållen gevärseld emot oss.»
»Nu var ej tid att dröja. Jag bröt fram med de mina, säker
om segern och öfvertygad, att allt vore afgjordt inom ett par
minuter. Men en eller annan landtvärnist störtade till marken för
ryssarnas kulor. Förbluffade stannade de öfriga tvärt, formerade
klump och sköto salva på salva, rätt i luften.»
»Nu ankommo de tvenne andra fördelningarna, men för dem
gick det icke bättre. De endast ökade villervallan. All ordning
var förbi, all lydnad upplöst; alla skreko om hvarandra.
Någonting uslare kunde ej tänkas. Förgäfves ömsom bad, svor och
befallde jag, ingenting hjälpte. Jag rusade in i hopen och sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
