Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 Kapitlet. Striderna i skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kriget. Ättling af den urgamla Bagratider-släkten, hvars
medlemmar redan tvenne århundraden före Kr. föd. voro regerande
furstar i Georgien, föddes han 1765 i den lilla fästningen Kisljar i
Kaukasus. Vid 17 års ålder inträdde han som sergeant i
Kaukasiska musketörregementet. På denna tid förekommo ständiga
strider emellan de små stammarna i Kaukasus vilda bergstrakter.
I följd häraf förflöto tio år af den unge furstens lif så godt som
uteslutande under deltagande i drabbningar och öfvervinnande af
därmed förenade faror. De praktiska lärdomar i krigareyrket,
dem han här förvärfvade sig, kommo honom till stor nytta under
hans framtida bana. De inverkade äfven fördelaktigt på hans
karaktärs daning och utvecklade honom till en tapper krigare med
ridderligt sinnelag. Själfuppoffring, plikttrohet, kraftfullhet och ett
aldrig sviktande mod voro de utmärkande dragen hos denne
krigshjälte. Bagration var en handlingens man, som ej litade eller satte
stort värde på teoretiskt inhämtade lärdomar. Till och med den
elementäraste bildningen hade af honom i så hög grad
försummats, att han hade svårt att skrifva.
År 1794 kom Bagration till Holen, där han genom sina djärfva
bragder ådrog sig Suvoroffs uppmärksamhet, hvilken han
sedermera följde till Italien. 1805 deltog han i kriget emot Napoleon,
och då finska kriget bröt ut, kommenderade han den 21 divisionen,
hvilken vid öfvergången af gränsen bildade ryssarnas högra flank.
Inom den ryska arméns leder fortlefver hans namn ännu i
dag omstråladt af sällsynt glans, och hans krigarerykte intager
äfven ett framstående rum bland Europas märkligaste fältherrar.[1]
Då nu svenskarna emellertid följande morgon fortsatte att
rycka fram, stötte de invid en skog på ett häftigt motstånd. Här
hade ryssarna intagit en god ställning, hvilken de länge
hårdnackadt bibehöllo. Dock lyckades det slutligen för svenskarna att,
efter några timmars het strid, undantränga fienden från positionen.
Ryssarna retirerade härifrån till Viais, följda af Lagerbring,
men vid nämnda by gjorde fienden åter halt. Nu beslöt
Lagerbring att med alla till buds stående trupper göra ett raskt
angrepp. Hans afdelnings fåtalighet medgaf icke kvarlämnandet af
någon reserv, men han hoppades härigenom kunna inbilla fienden,
att hans styrka endast var förtruppen till en efterföljande större
kolonn. Det lyckades honom verkligen att, trots ryssarnas tappra
motstånd, med fällda bajonetter bortdrifva dem ur byn samt taga
ett 40-tal fångar. Fienden fann då för godt att retirera till Himais,
där de hade en befäst position.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
