- Project Runeberg -  Striden om Finland 1808-1809 /
263

(1909) [MARC] Author: Hugo Schulman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingifva dem nytt mod; med ens var allt förbytt och »en annan ande
hvilade öfver dem».

Då Döbeln närmade sig, brusade björneborgarnas jubelrop
emot honom, och än en gång vände sig krigslyckan till
finnarnas fördel.

Fienden försökte nu kringgå vår högra flygel, men stötte på
segt motstånd af Gyllenbögels käcka gossar jämte en del af
Furuhjelms bataljon, hvilken sistnämnda från reserven blifvit utsänd
till förstärkning. Lifbataljonen med Eek i spetsen gaf ej efter på
den andra flygeln, och de 6-pundiga kanonerna,
hvilka stodo vid den högsta punkten af
landsvägen, giorde slag i saken, sedan de först låtit
fienden nalkas på drufhagels skotthåll. På
Döbelns befallning »smällde de nu till», och snart
sågos de ryska kanonerna draga tillbaka.

Båda björneborgsbataljonerna slöto sig nu
tillsammans och trängde under höga hurrarop
fram mot fiendens center, hvarvid dess vänstra
flygel höll på att blifva afskuren. Kosatschkoffski
försökte göra motstånd, men förmådde intet, ty björneborgarna
skredo längs hela linjen till anfall. Jägarekeden, främst i teten,
följd af kolonnerna i slutna led, bortdref den vikande fienden
öfver en oländig mark. Sålunda fortsattes förföljandet ända till
mörkrets inbrott. »Hela natten», skref Döbeln i sin rapport, »stodo
våra trupper i drabbningsställning uti vatten till knäna», ty man
väntade alltjämt ett nytt anfall. Men det uteblef, ty ryssarna
upptogo ej mera striden, utan tågade till Ylihärmä, där bron brändes.

Brakel, som var med i denna strid och med sitt kompani
utgjorde kanonbetäckningen, framhåller, huru alla täflade att göra
sitt bästa; men om någon framför de andra utmärkt sig, nämner
han särskildt brigadchefen själf, begge bataljonscheferna,
Furuhjelm och Eek, kaptenerna Bremer och Gripenberg samt
fänrikarna Blume och Stengrund.

illustration placeholder

E. F. Kosatschkoffski.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:25:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stridfin/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free