Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13 Kapitlet. Lochteå—Olkijoki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppförande af några mindre jordvallar; bron uppbrändes och
trupperna intogo ställning längs åns norra strand.
Samtidigt upplöstes 4:e brigaden (Cedergrens), hvarvid dess
infanteri tilldelades den 3:e brigaden (Gripenbergs) och dess
artilleri infördes i svenska fördelningen. Gyllenbögels bataljon
sammanfördes äfven med 3:e brigaden. Savolaks jägares tre (half-)
bataljoner sammanslogos till en, Karelska jägarna äfvenså till en,
och resternar af Nylands regemente bildade en bataljon. De finska
trupperna förenades under generalmajor Gripenbergs befäl.
Västerbottens bataljon tilldelades 2:a svenska brigaden, hvars
vargerings- och jägarebataljoner upplöstes.
Nämnda förändringar betingades däraf att alla truppdelar,
tillföljd af de senaste striderna och härjande sjukdomar,
betänkligt hopsmultit. Tillståndet vid armén var öfverhufvudtaget vid
denna tidpunkt högst bekymmersamt. Såväl i fysiskt som i
moraliskt afseende hade officerare och soldater lidit och slitit oerhördt
ondt. Med hvarje dag ökades svårigheterna; särskildt begynte
lifsmedlen tryta, hvarför Klingspor anbefallde att åt soldaterna
skulle utdelas proviant för 6 dagar, hvaraf för 2 dagar i penningar.
Manskapet erhöll sålunda sina portioner förminskade med en
tredjedel, ty i det utblottade landet kunde de ej ens för betalning
komma öfver något. Missnöjet och modlösheten begynte tilltaga och
sprida sig bland trupperna, så att talrika deserteringar förekommo.
Med följande ord skildrar en deltagare tillståndet inom hären
vid denna tidpunkt: »Öfvermannade», skrifver han, »återstod oss
endast att retirera till Torneås snöfält, eller kasta folket på
vägarna i de odugliga hospitalerna. Hoppet att återvända till
fäderneslandet med svärdet i hand försvann fullkomligt. Kan man
då förundra sig, att sjukdomar, missnöje och likgiltighet
småningom insmögo sig i vår tappra armé och att därinom snart
visade sig det största onda — rymningar?»
Sådana voro i få ord förhållandena inom finska armén, då
fienden föreslog en vapenhvila. Och ej var det märkvärdigt att
man under dylika omständigheter gärna emottog anbudet,
isynnerhet som man därvid närde hoppet om att stilleståndet kunde
leda till fred. Men hvad föranledde väl ryssarna till detta steg?
Det förefaller besynnerligt att de nu, då krigslyckan vändt sig till
deras fördel, ej med större energi försökte fortsätta striden och
tillgodogöra sig de vunna fördelarna.
Buxhœvden har, till förklaring af sitt tillvägagående, framhållit
följande orsaker: »1) Önskan att gifva sina trupper en tids hvila,
emedan dessa under loppet af hela sommaren varit i oafbruten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
