Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13 Kapitlet. Lochteå—Olkijoki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyra sidor äro följande inskriptioner inristade: på den södra: »J.
A. Sandels, G. Fahlander», på den norra: »J. Z. Duncker, C. W.
Malm», på den östra: »Täss’ Suomen joukot tappelit Edestä
isänmaan. Lokakuun 27 p. 1808.», och på den västra: »Kaatuivat
tässä Wänrikit Zidén ja Stenberg sekä 31 miestä.»[1]
På strömmens östra strand finnes ett annat monument af järn
öfver den ryska generalen furst Dolgoruki, ehuru hans lik blef
fördt till S:t Petersburg och där med stor pomp och ståt nedlades
i Alexander-Newsky klosterkyrkan. Kejsar Alexander bevistade
personligen jordfästningen och betygade därvid den tidigt
bortgångne hjältens minne sin tacksamhet och saknad.
Då striden upphörde, erbjöd slagfältet en dyster anblick,
öfverallt lågo sårade och döda kringspridda på marken, och särskildt
hade dessa hopats invid och på bron. Att taga vård om
blesserade och begrafva de döda blef nu den främsta omsorgen, hvarför
Sandels sände sin adjutant, kapten Burman, till Tutschkoff och
föreslog 36 timmars stillestånd. Då Burman anlände till bron,
måste han för att komma fram, stiga af sin häst och till fots
klifva öfver högar af sårade och döda.
Efter en stunds parlamentering gick Tutschkoff in på
förslaget, och såväl vänner som fiender grepo sig an med att bärga
de på fältet liggande kamraterna. Det berättas, att ryssarna
rensade bron genom att utan åtskillnad vräka både döda och sårade
i vattnet, ehuru detta förefaller otroligt. Svenskarna hämtade alla
fallna fiender till bron, där de öfverlämnades i sina landsmäns
händer. Egna sårade buros till Fredriksdal och Pardala; de döda
begrofvos på stället. Hela natten och större delen af påföljande
dag togos i anspråk för detta sorgliga värf.
Att längre kvarblifva på platsen, ansåg Sandels mindre
välbetänkt, ty ett fortsatt försvar skulle endast åstadkomma
ändamålslös blodsutgjutelse. Någon strategisk betydelse ägde stället
ej, hvarför Sandels i största tysthet, natten emot den 29:e,
frivilligt tågade bort. För att dölja förehafvandet, fingo Karelska
dragonerna under tiden uppehålla bivuackeldarna och voro sålunda
de sista som lämnade orten.
Till följd af långvarigt regn voro vägarna mycket uppblötta
och föga trafikabla, hvarför marschen gestaltade sig. högst
besvärlig och trupperna redan vid Viermi by fingo lof att stanna.
Till nämnda ort hade Aminoff, med sina 900 man, anländt dagen
förut och förenade sig nu med Sandels styrka, hvilken efter
drabbningen räknade endast 800 man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
