Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig om att glömma allt gammalt groll och utvecklade gästfrihet
så långt förhållandena det medgåfvo.
Under denna tid försiggingo äfven utväxling af en del fångne
officerare, bland hvilka äfven voro löjtnanterna Klingspor och von
Fieandt, samt å rysk sida en kapten i kejserliga sviten friherre
Crone, till börden dansk. Denne Crone hade under sin
fångenskap af ryska regeringen begagnats för underhandlingar, och man
har förmodat, att hans inflytande gjort sig gällande vid den kort
härpå inträffande konventionen i Kalix.
Icke allenast i norra armén, utan äfven i andra delar af
Sverige spredo sig bland militären olikartade febersjukdomar;
särskildt ödeläggande voro de på flottan. Då fartygen på senhösten
återvände till Stockholm, medföljde 4,000
sjuka och man hade hvarken hospital eller
kvarter för dem. I flera dagar förblefvo
dessa sjuka på fartygen, af hvilka en del
ej ens voro däckade. Stora hopar af sjuka
vandrade omkring i snö och regn och
omkommo, i följd af bristande vård, på
gatorna i själfva hufvudstaden. Slutligen
erhöllo de tak öfver hufvudet i operahuset
äfvensom i några privata bostäder.
Under tre månader sågos ständiga
liktåg draga genom Stockholms gator, och i
öfriga städer rådde liknande förhållanden.
Hela Sverige var öfversvämmadt af »magra,
eländiga gestalter, höljda i trasor, smygande efter landsvägarna»
— dessa beklagansvärda varelser voro landets forna försvarare,
hvilka ännu för några månader sedan varit raska, lefnadsglada
ynglingar, fulla af mod och hopp! Människorna skydde dem nu,
ty de medförde pesten — ingen ville taga emot dem i sin boning.
Tärda af hunger, klädda i trasor,och stelnade af köld släpade de
sig fram och föllo.hoptals vid vägkanten, för att där slutligen
utandas sin sista suck.
Det är i sanning hårresande att läsa samtida skildringar från
denna för Sverige så fasansfulla vinter. Från alla håll ljödo
förbannelser öfver styrelsen — hufvudsakligen dock öfver konungen
— för försumlighet i vården om fäderneslandets försvarare.
En dag i januari, då eländet hade nått sin kulmen vid norra
finska armén, sågs en kurir i vildaste fart köra in på Torneå gator
och stanna sina löddriga hästar vid Generaladjutantens expedition.
Alla officerare i den lilla staden skyndade till stället för att få del
af hvad budskap kuriren medförde från Stockholm. Något af
 |
| Finsk artillerist. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
