Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17 Kapitlet. De sista striderna och freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i preussisk tjänst, där han inhämtade sina första praktiska insikter
i krigföring enligt Fredrik II:s metoder. Efter kriget återvände
han till hemlandet och steg ovanligt hastigt i graderna. Under
finska kriget 1788—1790 blef Wachtmeister i tillfälle att utmärka
sig särskildt vid Högfors 1788, där han under det brydsamma
återtåget med skicklighet förde eftertruppen, samt vid Valkiala
1790, hvarest han sårades i högra armen och på valplatsen
af konungen befordrades till generalmajor. Af en samtida
skildras Wachtmeister som »en man med vackert utseende och
en ädel uppsyn . . . något rak och stel samt förnäm i hållning,
men hjärtlig och förtrolig då man kom honom närmare. Till
sitt tänkesätt var han ridderlig och mången fattig officer fann inom
hans älskvärda familj och i hans trefliga hus icke allenast ett
angenämt hem under långa tider, men äfven icke sällan lån till
ackorder och utrustning».
Under Wachtmeisters befäl ställdes nu 7,375 man och 234
officerare landttrupper i förening med 2 linjeskepp, 3 fregatter,
24 kanonslupar och omkring 40 Roslags-storbåtar, de sistnämnda
för trossen. Dessutom voro 989 man af armén kommenderade
till tjänstgöring på skärgårdsflottan. Ett jämförelsevis ringa antal
kanoner medföljde och af beridet kavalleri funnos endast 4
officerare och 54 underofficerare och gemene.
Trupperna voro fördelade i tre brigader: 1:a brigaden under
öfverste Fleetwood, 2:a under öfverste Boije och den 3:e under
den nyligen ur rysk fångenskap utväxlade öfverste G. Löwenhjelm.
Alla dessa trupper voro svenska. Mera kunde Sverige inom den
korta tiden ej få ihop, men då man tager i betraktande att Wrede
vid Öreälf förfogade öfver 4,000 man, förstår man att nämnda
tvenne kårer Hkväl tycktes äga goda förutsättningar att besegra
Kamenski, hvilken disponerade öfver endast omkring 5,000 man.
Olyckligtvis uppstod genast från början misshälligheter mellan
de tvenne öfverbefälhafvarne. Wrede, hvilken tidigare varit högste
befälhafvare på krigsskådeplatsen, kände sig sårad af att vid sin
sida numera finna en annan med samma fullmakt. Detta hade
man väl bort kunna förutse.
För att ordna den sålunda tillspetsade befälsfrågan, tillgrep
man nu en åtgärd, hvarigenom missnöjet blott yttermera stegrades.
Öfver de tvenne generalerna ställdes nämligen en tredje person
såsom högste chef för hela expeditionen. Till denna post utsågs
amiralen, friherre Johan af Puke. Härmed kom man ur askan i
elden, ty genom sistnämnda anordning kände sig Wrede såväl
som Wachtmeister tillbakasatt. »Jag för min del», skref Wrede,
»befaller ingenting och vet ej hvad jag är för en karl — General
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
