Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17 Kapitlet. De sista striderna och freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men för resten vidtog han ej några förberedelser att möta en
annalkande fiende.
Terrängförhållandena vid Säfvar voro högst olämpliga för
strid, och om Wachtmeister nu en gång beslutit sig för att möta
fienden, hade det varit mera välbetänkt att låta trupperna fortsätta
åtminstone ett stycke framåt, till Tefteå, där han funnit en närapå
oangriplig ställning. Eller också hade han genast bort draga
sig tillbaka till Djekneboda, där terrängen äfven erbjöd utmärkta
fördelar. Men han stannade, som sagdt, i Säfvar.
Den tillförlitliga underrättelsen om att Kamenski var i Umeå,
föranledde dock Wachtmeister att sända öfverste Lagerbring till
Puke för att erhålla dennes tillstånd att draga sig till Djekneboda.
Med otålighet väntade Wachtmeister Lagerbrings återkomst. »Är
ej Lagerbring återkommen ännu?» frågade han alltjämt sin
omgifning. »Puke har väl aldrig vågat arrestera honom? . . . .»
Ej blef det arrest för Lagerbring, men nog blef Puke uppbragt
då han emottog budskapet, och med dundrande stämma
utbrast han:
»Jag trodde mig hafva fullgjort det ansvarsfulla uppdrag, jag
fått, då trupperna blifvit lyckligt satta i land och jag sagt, hvart
de skulle gå. Befälhafvande generalen tillhör det nu att visa
dem vägen till äran!»
Med detta besked fick Lagerbring återvända, men innan han
anlände till Säfvar, hade striden redan därstädes vidtagit.
Den outtröttliga och energiska Kamenski hade ej förhalat
tiden och hans soldater fingo visa prof på hvad man med
god vilja förmår uträtta. En del af dem hade på 36 timmar
tillryggalagt ända till 80 kilometer, hvarunder de njutit endast
obetydlig hvila. Oaktadt deras skodon voro i ett ytterst dåligt
tillstånd och födan högst knapp, anlände likväl större delen redan
tidigt på morgonen den 19:de till Teftöå. Många enskilda soldater
hade visserligen af trötthet dignat under marschen, men upphunno
dock senare sina afdelningar och deltogo i striden.
Ställningen vid Säfvar var tudelad af en liten å, hvilken för
resten på flera ställen kunde öfvervadas, och dessutom ledde
däröfver en bro, ej långt från byn, där Wachtmeisters hufvudstyrka
var uppställd, öfverallt växte tät skog förutom närmast intill
själfva byn, hvarest några små öppna fält utbredde sig längs
stränderna. Ställningen kunde lätt kringgås, isynnerhet i närheten af
åns utlopp i hafvet. Wachtmeister hade därstädes endast en
fåtalig fältvakt, 125 man och några ryttare, hvilka utgjorde hans
vänstra flygel. På åns södra strand, vid foten af en backe, var
en mindre fältvakt af Södermanlands regemente utställd; för resten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
