Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17 Kapitlet. De sista striderna och freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssarna hafva erkänt en förlust i döda och sårade af 39
officerare och 1,500 man, hvartill yttermera bör läggas omkring
200 fångar.
Men hvad gjorde nu Wrede under tiden, frågar man sig,
Hvarför anlände han ej såsom öfverenskommet var till
Wachtmeisters undsättning? Han hade låtit öfverlista sig af Eriksson
och antog att Kamenski med hela sin här allt fortfarande stod
framför honom. Dessutom hade Wrede ej väntat att
landstigningen skulle ske så snart och ansåg, att han i det längsta
möjliga borde binda fienden vid sig för att sålunda gifva
Wachtmeister tid att lösa sin uppgift.
Först den 19:e, d. v. s. samtidigt med anfallet vid Säfvar,
erhöll Wrede kännedom om att största delen af hans motståndare
dragit sig bort, och att han endast hade en ringa styrka framför
sig. Han bröt då genast upp, men emedan ryssarna förstört alla
broar längs vägen, anlände han först middagstiden den 21:a till
Stöcksjö omkring 5 km från Ume älfs strand. Här utbredde sig
framför Wrede ett öppet fält, på hvars motsatta sida sågs starka
förskansningar med hotande kanonmynningar riktade mot honom.
Han utvecklade sina tre finska bataljoner och lät dem försiktigt
skrida framåt. Till allas förvåning aflossades ej några skott från
skansarna, och man misstänkte att fienden beredde ett bakhåll.
Då bataljonerna slutligen kommit alldeles intill batterierna,
upptäcktes, att dessa voro öfvergifna, och kanonmynningarna befunnos
vara målade stockändar. Åter hade det lyckats Eriksson att slå
blå dunst i ögonen på motståndarne!
Wrede fortsatte dock att snabbt rycka fram, men kunde ej
längre uppnå ryssarna, hvilka redan hunnit komma öfver bron.
Nu erhöll Wrede underrättelse om händelserna vid Säfvar och
Ratan, hvarför han beslöt att tillsvidare stanna där han var och
förskansade sig på södra stranden af Ume älf.
Emellertid hade Kamenski funnit det klokast att draga alla
sina trupper längre norrut, ty han fruktade ett upprepande af det
nyss passerade, och hans lifsmedel voro i det närmaste förbrukade.
Han tågade därför till Piteå, dit äfven Eriksson fick befallning att
afgå. Sedan Kamenski i Piteå fyllt sina behof af lifsmedel,
begynte han dock åter draga sig söderut. Men Wrede hade nu besatt
Umeå, där de båda svenska härarna förenades den 29 augusti.
Då nu de befälhafvande generalerna sågo sitt företag hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
