Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17 Kapitlet. De sista striderna och freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan var denna belägenhet, och det hade fordrats Guds allmakt
att kunna återvinna något af det, som var förloradt.»
Med envis ståndaktighet vidhöllo ryssarna sina fordringar,
hvaremot svenskarna bemödade sig om att för sitt land, om möjligt,
bibehålla hälst en del af Finland, eller åtminstone Åland och den
del af Västerbotten, som ryssarna äfven gjorde anspråk på. »Men
det syntes snart», säger Skjöldebrand, »att ingen eftergift var att
vänta. De voro segrande, de hade mer makt än de behöfde
använda, och de kände vår vanmakt. Förgäfves föreställde vi
orättvisan af kriget: huru Gustaf Adolf hade varit trogen
sitt förbund med ryska kejsaren, huru han varit brottslig
mot sitt folk, hvars krafter han så illa använde, men icke
gifvit kejsaren minsta orsak till fientlighet, utom att han ej ville
som själfständig kung underkasta sig en tredje makts
despotiska fordran, att han skulle stänga Sveriges hamnar för
engelska handeln, en fordran, den orättvisaste af alla, dem
styrkan och våldet någonsin gjort gällande. Men nu, då vi, för
att ej förlänga krigets fasor, voro färdiga att ingå i denna
fordran, då vi genom f. d. konungens afsättande undanröjt
det enda hindret för ett vänskapligt förhållande med kejsaren och hans nya bundsförvant —
nu vore det en så oerhörd orättvisa att vilja fråntaga oss en
tredjedel af riket, att vi ej ens kunnat föreställa oss möjligheten däraf.»
Men Rumjantzoff lyssnade ej till några skäl. Han svarade
endast »att han ej kunde ingå i någon diskussion om det
förflutna; att nu blott vore fråga om det närvarande; att kejsaren
samtyckte till fred på de villkor, som voro sagda; att de som hans
plenipotentiärer vore strängt förbudne att eftergifva det minsta
och att vi borde taga det för afgjordt». Allt detta framställde han
med orubblig köld, men med största höflighet. Grefve Nikolai
Petrovitsch Rumjantzoff var en fint bildad man med rik
diplomatisk erfarenhet och ägde omfattande kunskaper i historia,
litteratur och statsvetenskap. Alexander hade ej kunnat få en
 |
| A. F. Skjöldebrand. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
