Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17 Kapitlet. De sista striderna och freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soldater stå uppställda i öppen fyrkant. På ena sidan ser man
svenska lifgrenadierer och Kalmarregementet iklädda snygga, nya
uniformer, på den andra står en skara af utmärglade män, klädda
i slitna trasor, krutbestänkta, med genomskjutna eller stympade
lemmar och bleka anleten — dessa äro kvarlefvorna af finska
armén.
Efter en kort väntan synes en man med svart band om
pannan sakta rida fram till soldaterna. Han bär en grå blodbestänkt
syrtut, och efter honom följa några officerare, äfven de till häst.
Framkommen till midten af fyrkanten höjer mannen stolt sitt
hufvud och blottar sin hjässa; hans allvarliga blick öfverfar den
lilla krigarskaran och en tår glimmar i hans öga. Han hälsas med
lifliga rop af alla närvarande. Så höjer han sin starka stämma,
hvilken genomtränger stormen, och yttrar:
»Soldater! Jag har samlat armén, att tillkännagifva, det en
preliminär fredsafhandling den 17 september blifvit gjord emellan
Svenska och Ryska makter. Denna fredstidning slutar ett
förhärjande krigs alla olyckor. Den bör visserligen vara ett gladt
budskap, helst Sveriges uttömda källor icke tillåta fortsättning af
en strid, börjad af politiskt misstag, och som i tvenne år aftynat
alla dess krafter.
»Men Finland frångår Sverige; riksgränsen blir Torne-älf!
»Finnar! med denna fred förloras tredje delen af Svenska
kronans område; — Sverige mister för alltid den stolta Finska
nation, sitt kraftigaste stöd. Ej nog därmed: Svenska armén
förlorar kärnan och betydligaste andelen af dess krigsmakt.
Moderlandet är krossadt, försänkt i sorg och saknad öfver oersättliga
uppoffringar. Men den visa Allmakten har beslutat våra öden;
de måste således emottagas med tålamod — med undergifvenhet.
»Soldater! Kamrater! Bröder! I som under loppet af nyss slutade
krig, med så mycken trohet och mandom, trots fientliga härens
talrikhet och oförmodade öfversvämning med vapnens sinnliga
styrka vid Siikajoki, Revolaks, Pulkkila, Lappo, Kauhajoki, Alavo,
Etseri, Lappfjärd, Nummijärvi, Juthas och Idensalmi m. m.
besegrat fienden; — I, som på egen hand återtogen halfva Finland
— I, som slutligen öfvermannades af en mångdubbelt öfverlägsen
styrka att lämna Finska gränsen, — I hafven sedermera med
ståndaktighet stridt för moderlandets Svenska jord — I härvarande!
ären pretieuse kvarlefvor af den stolta Finska nationen och dess
tappra krigsfolk; — det är ock till Eder jag bör och jag skall,
med upprördt hjärta, förkunna Konungens, Riksens Ständers,
Svenska folkets, Svenska arméns, mina förmäns, mina medbröders,
min egen — ja, allas uppriktiga tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
