Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och stolt stod hansestaden som en brud
Med Bottnens nycklar uti händer.
Förräderiet öppnade dess port,
Vid Waldmars fot hon sina skatter miste,
Dess rykte sköflades, förut så stort,
Hon blef bland systrame den siste!
Mång’ storm kring österhafvet rasat sé’n
Och ännu lyftes hjessan öfver vågen,
Och ännu fostrar Gottland tappre män
Med eld i ögat, mod*i hågen!
Och kär för Svea är den sköna ön,
Den är en ädel sten uti dess krona,
Med lugna hamnar mot den vreda sjön,
Hvars brusningar omkring den tona.
När bister vinter sträcker ut sin hand
Och isbeläggér fjärdarne och sunden,
Hon skiljes ofta från sitt moderland
Och suckar i den öde stunden!
Men våren smälter isen med sin brand.
Och frigjord sjunger åter blåa vågen,
Och fram och åter till dess väna strand
Med glädje ställas vikingstågen! —
/
Ren länge örnens blick med dyster glans
Uppå den blomsterfagra ön har hvilat,
Och kring dess hamnar i förrädisk dans
De svekbebodda drakar ilat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
