Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>7
Tredje scenen.
Generalskan, Doria, doktorn, professor Marco Melato (från villan.)
Professorn (i en fotsid, stoppad morgonrock, med kalott pà huvudet):
Tjänare Arthur. Roligt att se dig. (De skaka hand.)
Generalskan (skriker till professorn):
Vi tala om ungdomens fördärv.
Professorn (skriker tillbaka):
Jaså. Ha ni inte kunnat finna något trevligare ämne.
Generalskan (som förut):
Mödrarna bära stor skuld. De ge inte barnen den rätta
näringen. De skulle mera mata dem med det nationella i vår
kultur, våra minnen, vår ära.
Professorn (nickar likgiltigt):
Ja, ja. Naturligtvis.
Doria:
Resultaten kan i alla fall bli stick i stäv mot vad nian avser.
Generalskan (lutar sig tillbaka och ser sig omkring):
Här blir vackrare mellan var gång jag är här. Just
utsikten från den här platsen. Den lilla skogsbiten, udden, vattnet,
ekarna. Det är idylliskt. Inget land går upp emot vårt. (1 annan
ton till doktorn, som sätter sig bredvid henne, under det professorn
samtalar med sin fru ett stycke därifr&n.) Är det inte sorgligt med Flor?
Doktorn:
Hur så?
Generalskan:
Att han är så förändrad.
Doktorn:
Han utvecklas hastigt nu. Det är den åldern.
Generalskan:
Vilken svår missräkning han berett mig. Ännu för ett år
sedan gav han mig förhoppning, att han skulle välja den
militära banan.
Stridbar Ungdom. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
