Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Doria:
Tack för vad du gjort och tack för allt, vad du varit för mig.
Doktorn (känsligt):
Vi skola inte tacka varandra. Vi behöva varandra.
Doktorn (rörd):
Mitt arbete förefaller mig torrare och oväsentligare ju äldre
jag blir. 1 stället blir jag för var dag mer och mer fängslad
av livet omkring mig. Jag vill iakttaga, hur idéerna strida just
nu. Hur det nya brusar fram.
Doria:
Det är just det som inger mig sympati — och medlidande.
Du är ung — i hjärtat. Det är synd om en lärd man, som
inte har nog av böckerna.
Doktorn:
Ibland, när jag tycker mig märka att min känslighet för
livet och människorna tilltar med åren blir jag helt förskräckt.
Vart skall det ta vägen? Man kan råka i en ny barndom sägs
det. Kan man också råka i en ny ungdom? Det vill jag inte.
(Ser ömt pä henne): Det kunde bli allt för smärtsamt.
Doi ta (uppmuntrande):
Då skall jag hjälpa dig att resignera. Liksom du hjälpt
mig. — Hade inte du varit, skulle jag nu varit död. —Någon
har sagt mig, att min mans första hustru dog av ledsnad. Hon
hade så tråkigt. Jag skulle inte heller ha stått ut med att vara
gift med »Början till nyare tiden», om jag inte haft dig. Du
har varit den nödvändiga själiska näringen, för att jag inte i
min isolering skulle blivit idiot eller begått självmord. — Jag
sörjde så förfärligt, men sedan kom det frid och lugn över
mitt väsen, bara för att du blev mig tillgiven.
Doktorn:
Det har ju varit min lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
