Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Min karrikatyr - Den öförklarlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förutsade och förkunnade. Detta utövade på mig en
dragning omväxlande med repulsion. Slutligen en
gång under ett rus skymfade han mig i sällskap,
kallade mig humbug, som ingenting skulle bli. Jag var
då fullt medveten om min kallelse, och retad av
skymfen, plus rusets skenkraft, avlade jag ett
övermodslöfte vid bragebägaren att jag skulle bli »stor». Då
föll mannen i raseri och svor vid helvetet att jag icke
skulle bli »stor». Så skildes våra vägar. Kamrater
märkte det och frågade: umgås du icke mer med din
karrikatyr? – Vad vill det säga! – Jo, hans ansikte
var en verklig karrikatyr på ditt. – Och så var det.
– Nåväl, ett par år efter slog jag igenom och vill
minnas att mina tankar då gingo tillbaka till den
hemlighetsfulle som intresserade sig för mitt öde. En tid
efteråt fick jag veta, att mannen var död, vid 27 års
ålder och under egna omständigheter. Han stod på
ett berg om midsommaraftonen och såg på solen, då
han fick slag. – Han sprack som trollen i solen! sade
jag skämtsamt. – Han såg ut som en hunner eller
dödskalle, och var född i modrens sjunde månad,
räddad åt livet i en kakelugnsnisch på vadd. – Men det
förklarar ju ingenting!?????
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
