Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Förgänglighet och oförgänglighet - Forntidens religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andaktsstunder framför spegeln i stängt rum, ansikte mot
ansikte med sig själv. »Jag älskar mig!» är hennes credo,
»och jag tackar Gud jag icke är ful som andra» är
hennes gratias. Skönheten är en Guds gåva, men den
är vackrast när ägarinnan icke synes veta om den, och
icke missbrukar den till grymhet. På detta förgängliga
av en slät läderhud och gracila muskelknippen, bygger
hon nu sin sällhet, som består i att se män lida, ty
det är härsklystnad, förstörelsebegär som upptänder
henne och icke så mycket vällusten. Att skilja makar,
spränga förlovningar, avskeda älskare, hålla
hundbröllop, det är skönhetens uppgift för henne. Men det
kommer en dag, den kommer med naturnödvändighet,
då huden skrumpnar, då musklerna antingen torka eller
svälla, då spegeln icke kan smickra... Då fattas även
den försmådde av ett gränslöst medlidande med den
oförståndiga. Och alltid går hon då till den förskjutne
och säger: Trösta mig! – Vad skall han svara? Bliv
god, så blir du skön igen! Och den skönheten har
jag sett lysa under vita hår och gul hy, jag har sett den
i 80-åringens ögon, de vackraste ögon jag minnes.
Den är oförgänglig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
